Konst på lekfullt allvar

Konst på lekfullt allvar

Anneli Lindberg är Norrköpingskonstnären som har satt Norrköping på gerillaslöjdskartan med Kvinnonätverket Hemma och deras husmorsgraffiti. Vi träffar henne i ateljén på Plankgatan för att prata om hantverk, konst i det offentliga rummet och projektet i Navestad.

Text: Matilda Eklöf
Foto: Niclas Fasth

Ateljén ligger i en gammal skola i närheten av Matteus kyrka. Anneli möter upp i entrén och leder oss uppför stentrapporna till övervåningen. Här i Kifins ateljéhus, Konstnärernas Intresseförening i Norrköping, har hon hållit till sen 2008 tillsammans med ett tiotal andra konstnärer.

– Nu har jag tagit fram bilder som jag har gjort för längesen, förklarar hon och gestikulerar mot konsten medan hon visar oss in i ateljén. Det är ett stort och ljust rum med höga fönster längst ytterväggen, fyllt med garn, penslar, prints och konst. På bordet ligger böcker och häften utspridda. Anneli har varit noga med att dokumentera så mycket som möjligt av sin konst.

Det har blivit många olika projekt genom åren.

I grunden är Anneli utbildad mönsterkonstruktör som designade och skapade kläder. Men livet tog en hastig vändning när hon drabbades av astma och inte längre kunde hålla på med textilier. Hon började på Liljeholmens folkhögskola och började i stället med linoleumtryck. Med tiden kunde hon dock närma sig textilierna igen.

– Jag använder grytlappar och sånt som bildelement och styr upp bilderna med hjälp av dem. På det sättet kom textilierna tillbaka in i mitt skapande. Tack vare att jag har mina känsliga luftrör och min begränsning så har jag en annan ingång. Jag tillåter mig själv att testa och experimentera. Jag brukar säga att jag jobbar på lekfullt allvar!

Husmorsgraffiti

Anneli har ägnat sig åt husmorsgraffiti under många år. Det är en typ av gerillaslöjd som sätts upp i offentliga miljöer. Basen i husmorsgraffitin är färdiga kreationer som hon hittar på loppisar och secondhand. Dukar, spetsar, band och andra hantverk som har skapats av tidigare generationer kvinnor sys ihop och skapar på så sätt nya verk som kan sättas upp på stan.
Arbetet med husmorsgraffitin hade Anneli huvudsakligen gjort själv men 2016 föddes tanken på att skapa tillsammans med andra.

– Det var efter den stora flyktingvågen 2015 och jag satt och funderade på vad jag kunde göra. Vad kunde kännas meningsfullt nu när det hade kommit så många människor hit? Sen hade Arbetets museum en utställning på internationella kvinnodagen där de visade upp barnteckningar från kriget i Syrien.

Barnen var inte med på utställningen, förklarar Anneli. Men deras mammor satt med i en panel och berättade om sina barn och teckningarna.

– Då kände jag: och ni då? De har kommit hit för sina barns framtid och hade inga tankar på sig själva eller på framtiden. Jag känner att jag har mycket tid kvar här och det finns mycket att uppleva, och jag är äldre än dem. Då kände jag att jag ville göra något för dem och skapa ett sammanhang där de kunde få finnas.
”Det här är bra!”

2016 fick hon till ett pilotprojekt och resultatet blev ”Kvinnonätverket Hemma” som gör husmorsgraffiti. Ett projekt som i grunden går ut på att bygga gemenskap och integrering genom att bjuda in kvinnor från olika länder och bakgrund som möts, skapar och gör sig hemmastadda tillsammans.

Från början träffades gruppen och skapade på olika platser i stan. Första gången var de i S:t Johannes församling, sen var de i utställningssalen vid ateljéhuset och sista gången var de på Arbetets museum. Under den sista träffen gick gruppen ut tillsammans och satte upp sina verk på stan.

– Det gick bra, jag hade sett ut lite platser i närheten. Vi satte upp det, det blev ett jättebra reportage i tidningen av det och alla blev jättenöjda. Så var det en vän till mig som sa: det här är bra Anneli, det här måste vi fortsätta med!

Exakt hur detta skulle gå till visste inte Anneli. Men hennes vän förstod att behovet fanns och visste hur de skulle göra.

– Kvinnor kommer, sa hon bara och nästa gång hade hon tagit med sig flera väninnor. Då var vi här nere i utställningssalen och skapade. I den skalan som vi kunde göra med de förutsättningar vi hade. Jag fick nya vänner och det var väldigt berikande. Ens egna problem får helt plötsligt ett annat perspektiv.

 

Alla får vara med

Sen dess har arbetet rullat på och det har också uppmärksammats mycket i media, både lokalt och nationellt. 2018 tilldelades Anneli Lindberg Martin Lönnebos kulturstipendium för sitt arbete och 2021 fick hon Norrköpings stora kulturstipendium till Moa Martinsons minne. Nätverket har träffats en gång i veckan sedan starten 2016 med undantag för en pandemipaus. Vilket språk man talar eller inte talar spelar ingen roll. Alla får vara med och är välkomna.

– Jag är själv jättedålig på språk men det spelar ingen roll här. För att lära sig att virka behöver man inte prata med varandra. Man kan visa. Då får man komma nära varandra, skratta lite och se hur tokigt man kan kroka med virknålen. Det spelar ingen roll vilket språk man pratar eller inte pratar. Det är jättecoolt.

Det finns inget krav på förkunskap för att vara med i gruppen. Huvudsaken är att man tycker om att jobba med händerna.

– Det taktila är vårt gemensamma språk. Jag bjuder in till att leka och göra textila saker av våra förmödrars verk kan man säga. Man lyfter också den spetskompetens som finns i alla de här fina stjärnorna, mönstren och så.

Tanken med husmorsgraffitin är att visa att här har kvinnor varit, menar Anneli.

– Här har vi gjort oss hemmastadda och vi ber inte om lov. Det handlar om att våga ta plats och vara lite busig. Graffiti är inte lagligt men det brukar inte vara någon som stoppar oss. Är det så att något händer så frontar jag och tar smällen. Men det roliga är ju att organisationer som Svenska kyrkan och olika studieförbund vill vara med. Alla vill vara med i det här busiga.

Nytt projekt i Navestad

Nästa projekt blir att starta upp en grupp och skapa husmorsgraffiti i Navestad. Det känns viktigt att vara just där just nu, förklarar Anneli och blir allvarligare.

– Jag har delar av min familj i Navestad. När kravellerna var i påskas såg jag och fick uppleva vad det gjorde med människor. Barn som satt på balkongen och hade första parkett och såg allt det hemska. Jag såg hur ledsna alla var. De städade, sopade och fixade. Då kände jag att här vill jag gärna vara med och skapa nya positiva berättelser.

Tillsammans med Centrumkyrkan sökte Anneli pengar för att hålla husmorsgraffiti-workshops i Navestad. I vår kommer hon att starta en grupp i husmorsgraffiti där. Det hela kommer att avslutas med aktiviteter i stan på Centrumkyrkans utegårdscafé i sommar.

– Jag har haft ett samarbete med S:t Johannes församling och Svenska kyrkan tidigare. Så när vi letade lokaler att vara i så kändes det naturligt att vara i Navestad kyrka. Det var den församling som jag samarbetade med i och med pilotprojektet 2016. Jag har fått ett jättebra mottagande och det känns jättefint.

När intervjun genomförs är det bara dagar kvar innan projektet i Navestad kör i gång. Anneli är fylld av förväntan över att starta upp den nya gruppen.

– Det som de boende fick vara med om i påskas, det var inte schysst. Så nu ska jag gå in med hull och hår och försöka göra något kul i Navestad. Det ska bli så spännande att se vad det är för kvinnor som vill vara med. Att vi kan skapa positiva och fina berättelser som vi kan dela vidare och synliggöra genom den här textila
graffitin i Navestad.

– Det händer mycket där nu och i S:t Johannes församling. På tisdagar är det läsgrupp och hantverkscafé, på torsdagar är det Mat i Navet. Jag har redan varit runt med garn och secondhandvirkade dukar i flera olika grupper och visat vad husmorsgraffiti är. Nu ska det bli skönt att det verkligen blir av. Det kommer bli jättespännande att se hur många vi blir. Hon pausar en kort stund, tänker efter lite.

– Det gäller bara att använda energin på rätt sätt och inte dra på för stora växlar. Det blir lätt så när man har roligt, fortsätter hon. Ibland tänker jag ”om jag bara skulle kunna göra en sak i taget”. Hon pausar igen innan hon spricker upp i ett stort leende. Fast hur kul skulle det vara?

Publicerad den 22 mars 2023

Liknande artiklar

Hej livet nr 1 2023

Tema:

Hej Livet är Svenska kyrkan i Norrköpings omtyckta magasin, där vi vill lyfta livsfrågor och annat som rör oss Norrköpingsbor. Det är ett magasin för alla, både medlemmar och icke medlemmar. I det pinfärska vårnumret möter vi bland annat Christine Karmfalk, VD på Kolmårdens djurpark, Vidar Olsson, som har lego som yrke efter vinsten i Legomasters 2021 och Fredrik Anderberg, som spelar i SON och brinner för barockens musik. God läsning!