Kronbrud i Vånga 1846

Kronbrud i Vånga 1846

När folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren reste igenom Vånga i mitten av 1800-talet, passade han på att teckna av en kronbrud. I Vånga höll man då kvar ett gammalt bruk att pynta bruden rikligt.

Text Annelie Tollerå
Foto Niclas Fasth

Brudmodet har förändrats genom tiderna. Den vita brudklänningen slog igenom på allvar från mitten av 1800-talet, efter att drottning Victoria av Storbritannien hade gift sig i en krämvit klänning. Hon blev stilbildande för kommande brudar. Den svenska allmogebefolkningen höll dock länge kvar vid sin svarta brudklädsel. Enligt gammal tradition skulle man dessutom pynta bruden rikt.

“Här ståtar bruden i den fullödigaste prakt som tänkas kan! Ju mer glittrande grannlåt man kan få inpassad i brudskruden, ju bättre är det”, skriver Mandelgren om bruden i Vånga.

När Nils Månsson Mandelgren reste runt i Sverige ville han fånga in ett traditionellt bruk på landsbygden, som höll på att försvinna. Han tecknade upp mängder av seder och bruk och det är mycket tack vare honom, som vi idag vet så mycket om de äldre svenska traditionerna.

I Vånga levde den gamla seden med brudpynt kvar. Bruden kunde pyntas med sidenband, silver, påfågelfjädrar, blommor, silkespapper, glaspärlor och annat man tyckte var vackert. Att vara välpyntad betydde rikedom för brudparet, trodde man. Dekorationerna var koncentrerade till en bröstlapp, som hängdes på klänningen. Även kronan skulle fyllas med blommor. En ofylld
krona betydde otur, ansåg den skrockfulla allmogebefolkningen.

Enligt gammal sed hade prästens fru uppdraget att klä upp socknens brudar. Brudklänningen kunde vara skänkt till kyrkan av borgerligheten, ofta svarta klänningar i stil med det sena 1700 talets hovdräkter som då hade gått ur modet. Det sägs att påklädandet kunde vara så tidsödande och komplicerat att bruden fick klädas på dagen innan bröllopet och sova sittande under natten.

Den krona som Mandelgren avbildade är troligtvis en av de kronor som än idag tillhör kyrkan. Den är gjord i förgyllt silver och besatt med glaspärlor och oförgyllda änglaansikten. Vanligtvis finns en eller flera brudkronor i nästan varje kyrka. De tillhör vårt gemensamma kulturarv och lånas än idag ut till bröllop för den som önskar att bära en krona på den stora dagen.

I kyrkorna finns kronor av skiftande utseende och storlek. Under 1600- och 1700-talen var kronorna stora och tunga pjäser, som sedan krympte och blev som små prinsesskronor. De fick sin minsta form under 1960-talet och i kyrkorna finns kronor i alla storlekar och former.

Publicerad den 5 november 2021