Livsöden i Norrköping

Livsöden i Norrköping

Vad vore en stad utan sin historia? Och det är de människor som har bott och verkat i staden som utgör dess historia. På sätt och vis kan man säga att de fortfarande finns kvar ibland oss, eftersom de ligger begravda och vilar på Norrköpings kyrkogårdar. Vi gör en kyrkogårdsvandring på Matteus begravningsplats och upptäcker några av de mer okända människoödena.

Text Annelie Tollerå
Foto Niclas Fasth

Historien bakom namnen

Kyrkogårdarna på norr har varit de dominerande begravningsplatserna i Norrköping ända sedan de anlades under 1800-talets slut och första halvan av 1900-talet. Matteus kyrkogård utgör nästan ett kartotek av Norrköpings inflytelserika personer under den industriella eran. De har varit med om att forma och utveckla staden till vad den är idag och vi har ofta hört talas om de mäktiga norrköpingssläkterna. Här finns stora och pampiga familjegravar, oftast med framgångsrika män i spetsen. Men de mer okända människoödena då?

Fram till 1960-talet har det funnits så kallade linjegravar. Här gravsattes människor som inte hade råd med en egen grav. Staden bekostade gravsättningen. Enkla träkors eller stenar sattes upp som minne. Man tog inte hänsyn till familjeband vid dessa gravsättningar, utan alla fick ligga på en rad som utökades vartefter. Idag är de flesta linjegravarna borttagna i Sverige och även i Norrköping. De har istället ersatts med en minneslund på samma område.

Följ med på en kyrkogårdsvandring på Matteus kyrkogård där vi upptäcker några mer okända människoöden.

Alfa Kullman 1891-1906, 15 år och sjuklig
Kvarter 3, grav 10
När Alfa Kullman var 15 år besökte hon och hennes familj den stora konst- och industriutställningen,som också gick under namnet Norrköpingsutställningen. Den gick av stapeln år 1906, den 1 juni till 15 september, och drog 350 000 besökare. Alfa blev förtjust i den fina änglaskulpturen som fanns utställd. Vid varje besök som hennes familj gjorde på utställningen, sökte Alfa upp ängeln och satte sig intill den för att vila. Alfa var sjuklig och dog lite senare samma höst. Alfas föräldrar ordnade då så att ängeln kunde placeras på Alfas grav.

Frida Östergren Moberg 1879-1939, fotograf
Kvarter 3, grav 9
Frida ligger begravd i sin familjegrav. Hon var dotter till en tobakshandlare i Norrköping. Som ung hade Frida lyckan att få en kamera och åren runt sekelskiftet fotograferade hon hus, gator och miljöer i Norrköping. Hon gifte sig med byggnadsingenjören Otto Moberg och de hade ett gemensamt intresse för arkitektur. Hennes foton gjordes till vykort som såldes i faderns tobaksaffär. Själv insåg hon vilken kulturskatt hon hade skapat. 1934 valde hon att donera sin fotosamling på ca 200 foton till Norrköpings stad. Numera finns hennes foton förvarade i Norrköpings stadsarkiv och är ett mycket viktigt tidsdokument för Norrköping.

“Walkaren”
Gravstenen med yrkesbeteckningen “walkaren” är en av få gravstenar som finns kvar från de gamla textilarbetaryrkena. De flesta arbetare begravdes i den allmänna linjen, som idag är borttagen. En valkare efterbearbetade ylletyger för att göra dem täta och starka. Man använde vatten och jäst urin till processen, men övergick i modernare tid till såpvatten. Olika typer av tyger valkades under olika tid för att få rätt kvalitét. Längst valkningstid hade det finaste klädet, som skulle valkas i minst fem timmar.

Caroline Roos okänt födelseår-1912, cirkusartist
Troligen linjegrav (borttagen)
Caroline Roos är antagligen ett artistnamn. Hon är endast känd för eftervärlden genom en kort tidningsnotis som finns att läsa i Norrköpings Tidningar. I den står att cirkusartisten Caroline Roos avlidit och begravts på Matteus kyrkogård, sörjd och saknad av sin trolovade och Orlando Cirkus. Cirkus Orlando var en av de stora och mest kända cirkusarna på sin tid. Caroline nämns inte i några register över Sveriges medborgare. Vem hon egentligen var verkar vara ett mysterium. Under namnet Caroline Roos finns hon inte i husförhörslängder, folkräkning eller dödsbok. Förmodligen berodde det på att hon levde med cirkusen utan att vara bofast någonstans. När hon dog blev hon begravd där hon befann sig. Tyvärr går det inte att få fram hennes dödsorsak. Om det hade varit någon olycka skulle det med största sannolikhet blivit en tidningsnyhet. Det är troligare att Caroline dog av någon sjukdom. 

Majken Åberg 1918-1999, friidrottare
Kvarter 3 – 13
Majken provade tidigt olika grenar inom friidrott eftersom hennes pappa Arvid var en duktig släggkastare. Han vann bland annat två svenska mästerskap i slägga. Majken fastnade för slungboll, som var en kvinnlig kastgren under åren 1930-1952. Under den här tidsperioden anordnades SM för grenen och Majken var i särklass bäst i Sverige. Hon blev svensk mästare under åren 1937-1952, alltså under 16 års tid. Hon satte dessutom ett inofficiellt världsrekord på 53,32 meter under en uppvisning i Likenäs i norra Värmland. Före OS i London år 1948 övertalades hon att börja träna diskus istället, då slungboll skulle avvecklas som tävlingsgren. I OS kom hon på sjunde plats och avslutade kort därefter sin tävlingskarriär för att istället bli gymnastikdirektör. Privat sägs att Majken gick sina egna vägar och var lite på sin vakt mot omgivningen. Idrotten var det hon älskade allra mest.

Mathilda Lundmark 1800-1867, kammarjungfru
Kvarter 6-33
På Matildas gravsten kan man läsa texten “Drottning Josephina reste vården till minne av 37-årig trohet och tillgivenhet”. Matilda Lundmark var alltså kammarjungfru hos självaste drottningen, gift med Oscar I, vars regeringstid var 1844- 1859. Drottning Josephina var en inflytelserik drottning, som fungerade som kungens förste rådgivare. Matilda tjänstgjorde 1830 fram till sin död och hade bland annat hand om kungafamiljens barn. Även hennes syster Eleonore tjänstgjorde hos de kungliga barnen under en period. Många av barnens brev och teckningar är tillägnade Matilda och Eleonore och ägs idag av Eskilstuna muséer.

Göran Möller 1823-1908, musiker
Borttagen grav
Göran föddes i Skåne, där pappan var klockare. Han kom från ett enkelt hem, där det sällan fanns tillräckligt med pengar. Redan som barn visade Göran musikalisk talang och byggde sin första egna fiol av en cigarrlåda. Han blev sponsrad till sin musikaliska utbildning vid Musikkonservatoriet och blev snart förste violinst vid Hovkapellet och senare dirigent vid Ellforska teatersällskapet. Till Norrköping kom han år 1850, där han bildade den omtyckta Möllerska orkestern. Under sekelskiftet blev han ledare för Musikaliska sällskapet. Det var en omvälvande musikperiod i Sverige med framväxande nyare tongångar i stilarna blues, jazz och ragtime, folkets musik. Möllerska orkestern spelade en blandning av den nyare stilen och äldre musik och Möller verkade för att låta grupper mötas över samhällsgränserna genom musiken.

Tack till Magnus Peurell och Maria Rådstam, som gjort research åt Kyrkogårdsförvaltningen till våra foldrar och kyrkogårdsvandringar.

Publicerad den 17 juni 2022