Alldeles intill sjukhusets patologiska avdelning ligger avskedsrummet. Till patologen har de avlidna kommit från sjukhusets olika delar där de ligger i kylrum i väntan på att få komma till sin begravning.

Per-Olof visar mig först själva avskedsrummet. Det är ett enkelt och vilsamt rum med ljusbärare och ett litet altare med två ljusstakar på varsin sida.

Bakom det lilla altaret finns en gardin längs med hela väggen och Per-Olof skjuter undan den och blottar en dörr.

Som om de sover

– Här finns dörren som leder in till patologen, avslöjar Per-Olof. Han gläntar på dörren och blottar ytterligare ett rum, som är en sluss mellan patologiska avdelningen och avskedsrummet. I slussrummet, som kallas det yttre kylrummet, är det kallt.

– Här ställer personalen från patologen båren som jag hämtar in till avskedsrummet, säger Per-Olof. Jag brukar kontrollera så att den avlidne ser fin ut. Kanske behöver jag torka bort lite i mungipan. Ibland händer det att den avlidne inte kan visa sitt ansikte och då lägger jag en vit duk över, men de flesta ser väldigt fridfulla ut. Det ser nästan ut som om de sover.

När Per-Olof tar emot de anhöriga förbereder han dem alltid på vad de kommer att möta när de ser den avlidne.

– Ja, det är viktigt, påpekar han. Jag brukar säga att “den avlidne ser lugn och fridfull ut”, “det ser ut som om hon sover”, eller om jag har behövt lägga över duken, så berättar jag varför jag har lagt en duk över ansiktet.

Ovana att se avlidna

Inför avskedet tänder Per-Olof alltid ljusen i rummet och ser till att det finns ljus att tända till ljusbäraren. Det tycker han också är en viktig detalj som ger rummet fridfullhet.

Är vi ovana att se döda människor idag?, undrar jag.

­– Ja, man såg det som mycket mer naturligt förr och nu har vi till stor del blivit avskärmade från döden i vårt moderna samhälle, säger Per-Olof. Vi har velat ha ett kliniskt samhälle med effektiva rutiner. Många kan tycka att det är otäckt att se en avliden person, och visst kan folk vara nervösa inför mötet med den döde. En del tar lång tid på sig att kliva in i rummet, och det är okej, säger Per-Olof.

Per-Olofs roll är att finnas i bakgrunden och ge stöd och hjälp om det behövs. För det mesta går han ut och lämnar de sörjande ensamma med sin avlidne. Man får ta god tid på sig. Tiden i avskedsrummet är väl tilltagen.

Ett avsked kan vara viktigt att få för sin sorgeprocess, menar Per-Olof, oavsett om det sker här eller redan på en sjukhusavdelning eller kanske vid själva begravningen. Här i avskedsrummet ges i alla fall möjligheten.