När cellisten Daigo Kobayashi förlorar sitt jobb bestämmer sig han och hustrun Mika för att lämna Tokyo och flytta tillbaka till hans barndomshem i Yamagata. Huset har stått tomt sedan moderns död två år tidigare. Hos Daigo väcker hemkomsten minnen och känslor om en mor han borde tagit bättre hand om och en far som han inte pratat med sen han var sex år gammal.

I jakten på ett jobb går Daigo på en intervju för vad han tror är ett jobb på en resebyrå men som i verkligheten visar sig vara ett jobb på en begravningsbyrå där han ska förbereda kroppar inför kremering och delta i de ritualer som är brukliga inom japansk tradition.

Motvilligt accepterar han jobbet men bestämmer sig för att dölja för Mika vad han egentligen arbetar med. Inom japansk kultur ses döden och allt som har kontakt med den nämligen som en källa till kegare (orenhet) och döden är fortfarande starkt tabubelagd i det japanska samhället.

Filmen skapade stor uppståndelse i Japan och vann 2010 en Oscar för bästa utländska film. Avsked är en stark berättelse om hur man kan skapa något levande ur det döda och inte minst är det något så ovanligt som en film där döden faktiskt får ta plats och diskuteras. Något som vi kanske alla skulle må bra av att göra lite mer.

/Matilda Eklöf