En skildring av människor
En skildring av människor
Författaren Gertrud Hellbrands stora genombrott kom 2014 med romanen Veterinären. Berättelsen skildrar bland annat Norrköping och den fiktiva platsen Småsjölandet, som i verkligheten är baserad på Vikbolandet. Nu är Gertrud aktuell med deckartrilogin Östgötasviten, där den senaste boken kom ut i år. Men trots deckarsuccén gör sig Gertrud beredd på en helomvändning i författarskapet. Nästa bok kommer troligtvis att vara självbiografisk och handla om sorg.
Text Annelie Tollerå
Foto Peter Holgersson
Gertrud är uppvuxen på Vikbolandet på en liten hästgård. Hon utgår till stor del från den miljö där hon har vuxit upp i sitt författarskap.
– I Veterinären är nog Småsjölandet väldigt igenkännbart som Vikbolandet, men är ändå fiktivt. Till exempel har jag förlagt en ridskola till ett ställe där det inte finns någon ridskola. Och i byn har jag lagt till en gata som inte finns och så vidare. Det är befriande som författare att kunna göra om en plats, men ändå utgå ifrån en miljö som man känner till.
I hennes böcker är det hästvärlden och ridsporten som skildras. Åter igen en miljö som Gertrud är väl förtrogen med.
-Ett stall kan bli som ett eget litet mikrokosmos med alla de personer som befinner sig där. Men egentligen spelar det inte så stor roll vad det är för plats eller miljö som du skriver om. Det du skildrar är först och främst människor.
Lever med sina karaktärer
Gertrud berättar att hon lever med sina karaktärer till vardags och utvecklar dem vartefter. Hon har byggt upp ett kartotek av karaktärer som ibland kan vandra mellan romanerna. När det gäller karaktärerna finns det ofta också verkliga människor som förebilder. Det kan vara personporträtt som ligger nära, men som ändå är fiktiva.
– Jag kan inspireras av ett utseende eller någons attityd och sedan ändrar jag om ganska mycket. Och så blandar jag upp med helt påhittade människor. De karaktärer som jag har kommit att tycka om får följa med och fortsätta utvecklas i framtiden.
Lockades av deckargenren
Nu är Gertrud aktuell med deckartrilogin som hon kallar Östgötasviten. År 2021 kom första boken Dragoner ut. År 2022 följde Svinskytten och tidigt i år kom Röd hibiskus. Handlingen utspelar sig bland annat i trakten kring Linköping där Gertrud har Ljungsbro som utgångspunkt, som i böckerna har blivit kallat Hedsbro.
-Det var jätteläskigt att skriva på ett flerbokskontrakt, men jag hoppade på tåget. Det tillhör inte det vanliga att skriva kontrakt för tre böcker på en gång hos bokförlagen. Jag såg det som en utmaning och lockades av tanken att ge mig in i deckargenren. Det kändes nytt och kul.
Att Gertrud är en mästare på att blanda tid och rum, verklighetsbaserat och påhittat märks.
-Jag tyckte att det var intressant att göra deckartrilogin löst sammanhållen. Böckerna kan både läsas som en serie eller helt fristående. Ett mål har varit att framkalla en riktig bladvändarkänsla hos läsaren. Det vore kul om läsaren kunde känna den där spänningen så att man bara inte kan lägga ner boken.
Förlorade sin pappa
Nästa projekt blir troligtvis självbiografiskt, baserat på temat sorg och om att använda skrivandet. Här om året förlorade Gertrud sin pappa och har gått igenom en tuff sorgeprocess.
-Min pappa fick en elakartad hjärntumör och det gick snabbt. Från den ena dagen till den andra märkte man att något var allvarligt fel. Han var 77 år, men otroligt pigg för sin ålder. Både fysiskt och psykiskt helt i toppform. Han kunde ha haft många år kvar om han hade fått vara frisk.
Hon menar att sorg är något som man inte pratar om till vardags. Det kan i stället i det närmaste vara tabubelagt och något som man helst inte ska nämna. Även sorgen efter en äldre förälder kan vara väldigt stark och livsomvälvande, men anses vara en naturlig del av livet och inget att älta.
-Sorg är ett ämne som vi skulle behöva prata om mer. Jag har inte upplevt sorg på det här sättet tidigare. Hur fruktansvärt råförbannad man kan bli när någon blir sjuk. Jag var så jäkla arg! Det där plötsliga var chockartat. Det var så märkligt att se honom, alla förändringar hos en person som står inför döden. Det går inte att låta bli att skriva om det.
Låser inte in sig i ett fack
Även om hon nu har blivit känd som deckarförfattare så vill inte Gertrud låsa in sig i ett fack.
– Jag är inte rädd för att växla mellan genrer. Blir det för seriöst, då vill jag leka till det. Blir det för ytligt, då vill jag tala med de gamla grekerna.
Hon känner sig hemma i både finlitteratur och bland kioskvältare.
– Det beror nog på att min mamma gärna läste kiosklitteratur och min pappa läste Tranströmer och prenumererade på Lyrikvännen. De var verkligen finlitteraturen och kiosklitteraturen personifierade. Men båda var smarta och roliga att diskutera med.
Publicerad den 27 oktober 2023
