Ett namn skrivet i vatten

Ett namn skrivet i vatten

31 oktober 1795. I Europa går upplysningstiden mot sitt slut och omvärlden ser med nyfiken förfäran på den franska revolutionens framfart. Samtidigt på andra sidan engelska kanalen, i stadsdelen Moorgate i London, föds en liten pojke som får namnet John. Få är väl de som anar att han en dag ska växa upp till att bli en av Englands främsta poeter och själva personifieringen av den romantiska erans ideal.

Text Matilda Eklöf
Foto Wikimedia Commons

John Keats föddes som äldsta barnet i en typisk engelsk medelklassfamilj. Hans far, Thomas, arbetade som stalldräng och hans mamma, Fanny, tog hand om de fyra syskonen. Inte mycket annat är känt om det vardagliga familjelivet under denna period mer än att de verkar ha varit lyckliga.

Men lyckan varar inte för evigt och för en del tar den slut snabbt. Så var fallet för familjen Keats. 1804, när John är åtta år, dör fadern i en ridolycka och när modern strax därefter gifter om sig tvingas John och hans syskon flytta in hos sin mormor. Syskonen träffade sedan inte sin mor på över tre år.

Rationalitet och förnuft var ute

Sekelskiftet och 1800-talets början var en omvälvande tid, inte bara för familjen Keats. Imperium växte fram, revolutioner skiftade världskartorna och den industriella revolutionen gjorde sitt intåg. Det var också under denna period som romantikens kulturströmningar började vinna mark. Istället för att fokusera på det nya ville romantikerna nostalgiskt se tillbaka på det som varit. Individen skulle framhävas och känslorna betonas. Rationalitet och förnuft var ute, nu skulle känslorna styra. Dessa ideal passade den unge Keats alldeles utmärkt och han började tidigt ägna sig åt skrivandet.

Efter att modern dog i tuberkulos 1810 började John arbeta som lärling hos en läkare och apotekare. Läkare var en karriär som garanterat hade gett både honom och hans familj den ekonomiska trygghet de sökte. Men läkarstudierna gav lite tid till skrivandet och John blev alltmer olycklig. Han bestämde sig därför för att sluta med studierna och satsa fullhjärtat på sin poesi. Pengar var efter detta ett ständigt återkommande problem.

”Fånig, modemedveten och konstig”

Ett år senare, 1818, emigrerade brodern George till Amerika. John blev kvar och tog hand om den kvarvarande brodern Tom, som insjuknat i tuberkulos. Han spenderar nästan all sin tid vid broderns sjukbädd och det är troligtvis under denna tid som han också själv blir smittad. Tom dör senare samma år.
Det är också under denna turbulenta period som han för första gången träffar Fanny Brawne. Hon, som senare kom att bli så tydligt förknippad med Keats tragiska öde och lidelsefulla lyrik, hans stora kärlek.

Familjen Brawne och Keats bodde under en tid grannar. Keats var inneboende hos en nära vän i dennes hus, Wentworth Place. Fanny Brawne var precis som Keats äldst i sin syskonskara och hade likt honom också förlorat sin far i tidig ålder. John blev mer och mer fascinerad av den livfulla flickan med det bruna håret och de blåa ögonen. I ett brev beskrev han henne som ”vacker, elegant, graciös, fånig, modemedveten och konstig”.

En informell förlovning

Keats flyttade med tiden in på Wenthworth House och Fanny och hennes familj flyttade in i ett hus i närheten. Nu kunde de träffas varje dag och en stark vänskap formades. De lånade varandra böcker och läste tillsammans. Under denna tid skrev Keats många dikter och brev till Fanny, bland annat den kända Bright Star som har kommit att förknippas starkt med deras kärleksberättelse.

I juni 1819 ingår Fanny och John en slags informell förlovning. Keats brist på framtidsutsikter och dåliga ekonomi gjorde det omöjligt med en formell förlovning. Han levde vid denna tid i princip helt på lånade pengar. Utöver detta började Keats dåliga hälsa göra sig påmind. Han slets mellan sin vilja att försörja sig som poet och sin starka kärlek till Fanny. Den ena omöjliggjorde den andra.

Rom, en okänd kärlek och erkännandet

Under vintern 1820 blev Keats allt sjukare och på inrådan av sin läkare och vänner reste han motvilligt till Rom. Han visste när han lämnade England att chansen att någonsin få träffa Fanny igen var väldigt liten, om inte helt icke-existerande. Han tillbringade sin tid i ett hus invid Spanska trappan och förmådde varken läsa eller skriva några brev till eller från Fanny. Istället skrev han till hennes mor.

23 februari 1821, fem månader efter att han lämnat England, dog John Keats, endast 25 år gammal. Han begravdes på den protestantiska kyrkogården i Rom. På hans gravsten finns, enligt hans önskan, inget namn angivet. Istället går att läsa inskriptionen:

Här ligger en vars namn var skrivet i vatten.

Fanny Brawne kom aldrig över sorgen efter sin älskade. Hon bar sorgekläder i flera år efter hans död men gifte sig efter tolv år och fick med tiden tre barn. Hon levde ett liv i stillhet och först efter hennes makes död framkom det att det var hon som var den mystiska flickan som den då berömde Keats skrivit så lidelsefullt om. Hon hade sparat alla hans brev.

John Keats var inte uppskattad under sin livstid. När han dog hade han skrivit professionellt i endast sex år och publicerat sina texter i fyra år. Under sin livstid sålde hans tre lyrikböcker inte mer än sammanlagt 200 exemplar. Idag anses han vara en av Englands främsta poeter och den passionerade kärleken till Fanny Brawne fortsätter att inspirera, nästan 200 år efter hans död.

Publicerad den 4 juni 2021

Hej livet nr 1 2019

Tema: Passion

Med temat passion får vi i detta nummer får vi bland annat möta Olle Tholen på Crazy Pictures, besöka ett kloster och träffa Sara Bley från Hela Svrige bakar.

Bläddra i numret

Mer från Hej livet nr 1 2019