Gerd Haverling arbetar som professor i latin vid Institutionen för lingvistik och filologi vid Uppsala universitet. Hon förklarar att ordet passion har sitt ursprung ur just latinet.
– Latinets passio betyder ’lidande, affekt, passion’ och kommer från verbet pati som betyder att ’fördraga, uthärda, lida’. Från det verbet har vi sen även participet patiens som används adjektiviskt i betydelsen ’som uthärdar, tålig’ och substantivet patientia som betyder ’förmåga att uthärda, fördraga, uthållighet, tålamod’.

Passio (genitiv passionis) är i sin tur är ett relativt sent ord, menar professorn. De enda beläggen för ordet före cirka 200 e.Kr. kommer från Apuleius som var verksam på 100-talet e.Kr. Men därefter blir det vanligt – inte minst hos de kristna författarna. Tertullianus som var verksam omkring 200 e.Kr. har cirka 70 exempel. Det sägs ibland i texterna att det motsvarar det grekiska ordet pathos, som har motsvarande betydelse.

Ordet passion kan ha både en negativ och en positiv innebörd:
Negativ – när det används om starka och ofta okontrollerade känslor (den betydelsen möter redan hos den icke-kristne Apuleius). I äldre latin, som t.ex. hos Cicero under 1:a århundradet f.Kr., används snarare uttryck som perturbatio animi.

Positiv – när det används om (religiös/kristen) kärlek, fromhet och hängivenhet i en del sena kristna texter.
Ordet används även i sena medicinska texter om den sjukes lidande och kan då ibland även användas i betydelsen ’sjukdom’. Självfallet används det också om Jesu lidande på korset.

I modern tid används ”passion” ibland om himlastormande och svårkontrollerad kärlek till en annan människa. Det bruket kan sägas gå tillbaka till antiken. Under den tiden fanns det en uppfattning att sådana starka och okontrollerade känslor var skadliga för människan.