Kaffet gjorde intåg i Europa under 1600- talet och det tog inte lång tid innan den stimulerande drycken nådde alla världens hörn och kanter. Vid 1700-talets slut var kaffet etablerat i nästan hela världen. Kaffets storhet och popularitet fortsatte att växa ända in i 1900-talet och det är först här som begreppet kyrkkaffe dyker upp. Det första skriftliga belägget går att hitta i svenska dagstidningar från 1920-talet.

Utvecklingen

Kyrkkaffet kan sägas vara en naturlig utveckling av mötena på kyrkbacken efter söndagens högmässa. På kyrkbacken samlades man traditionellt för att byta åsikter och reflektera kring dagens predikan. Inledningsvis var kyrkkaffet en mer privat tillställning där specifikt inbjudna gäster samlades i hemmet hos någon bekant och drack kaffe efter gudstjänsten. Kyrkkaffet kunde också ske hemma hos prästen och hans hustru i självaste prästgården. Med tiden har kyrkkaffet utvecklats till en offentlig sammankomst där alla gudstjänstbesökare är välkomna att avnjuta kaffe, god samvaro och inte sällan hembakat. Ofta i församlingshemmet, men ibland även i kyrkan.

Betydelse och andlighet

Kyrkkaffet är en betydelsefull tradition och en viktig del av kyrkans öppenhet och gemenskap där människor får en möjlighet att dela tankar i samtal och närvaro. Idag drivs kyrkkaffet främst av ideella krafter, frivilliga medarbetare och eldsjälar som bakar, dukar, kokar kaffe, serverar, diskar och plockar undan, vecka efter vecka. Svenska kyrkans ideella medarbetare är själen och hjärtat i kyrkkaffets sammankomster som under åren har genererat så mycket glädje, uppskattning och ovärderliga möten.

Robert Tjernberg som är chefredaktör och skribent för tidningen Sändaren skriver i en krönika ”Tänk om det mest andliga vi har är gemenskapen?”. Han reflekterar över att människan är skapad för gemenskap och att det är en obestridlig grund för all mänsklig tillvaro. Ännu mer så efter pandemins framfart då all samvaro gick förlorad och de fysiska mötena upphörde helt. Tjernberg leker med tanken att kyrkkaffet kan vara en av de mest andliga traditioner och ritualer som kyrkan har, då värdet på omtanke, gemenskap och närhet är obestämbart.