Tamduvan är ett av våra äldsta husdjur. De första duvorna domesticerades av människan för cirka 5000 till 10 000 år sedan i Mesopotamien. Då främst för att ätas, men med tiden insåg man att duvorna hade fler kvaliteter än så. Deras milda karaktär och otroliga navigeringsförmåga (de hittar alltid hem även om avstånden är stora) gjorde dem perfekta för att skicka långväga meddelanden.

Romarna använde duvor för att skicka information till olika delar av sitt enorma imperium. Det kunde röra sig om alltifrån resultat i de antika olympiska spelen, skepp som meddelade att de snart var i hamn eller brev hem till familjen. Den mongoliska krigsherren Djingis khan hade under 1200-talet ett brevduvesystem som sträckte sig från Östeuropa och över hela Asien. Den tidigaste historiska benämningen av brevduvor kommer dock från Egypten där duvorna användes för att skicka meddelanden om vattenståndet i Nilen.

Uppskattat husdjur

Duvan är också ett mycket intelligent djur. De kan lära sig att skilja på bokstäverna i alfabetet och vissa kan till och med känna igen ord och se om de är rätt- eller felstavade. Andra studier visar att duvor kan känna igen och skilja på mänskliga ansikten. Duvan är också ett av bara tio djur som kan känna igen sin egen spegelbild.

Duvans vänliga inställning och familjeorienterade natur bidrog till att den blev ett uppskattat husdjur. Duvor är monogama djur som bildar par som håller livet ut. De kan känna igen sin partner, inte bara inom en stor flock av fåglar utan även om de har varit åtskilda under en längre tid. De sörjer också sin partner och sina ungar om de går bort.

Dessa egenskaper har gjort att duvan blivit en symbol för lojalitet, kärlek och fred i många kulturer. I Kina symboliserar duvan exempelvis trohet medan den för den amerikanske ursprungsbefolkningen symboliserar skydd. Duvan har också kommit att bli en viktig symbol i många religioner.

Viktig symbol

Inom de abrahamitiska religionerna står duvan för fred, renhet, välsignelser (Islam) och den heliga Anden (kristendomen). I Bibeln nämns duvorna vid ett flertal tillfällen, ofta som en symbol för just kärlek och fred. En av de mest kända berättelserna är den om Noa och arken. Efter syndafloden skickade Noa ut en duva för att leta efter land. När duvan återvände med en olivkvist i munnen visste Noa att Guds vrede var över och att livet på jorden kunde börja på nytt.

Fredssymbol och krigshjälte

Fram till att telefonen uppfanns fortsatte människan flitigt att använda duvor för att skicka meddelanden. Särskilt viktig kom den att bli i krigstider då de användes för att skicka hemlig information över fiendelinjer. Under andra världskriget fanns det enbart i Storbritannien hela 250 000 brevduvor som användes för att föra fram viktiga nyheter. Flera duvor fotograferades efter att de levererat särskilt viktiga brev och fick status som krigshjältar.

Men i och med teknikens framväxt under 1900-talet så fasades systemen med brevduvor ut. De fyllde inte längre någon funktion utanför krigstid. Duvorna fortsatte dock att vara ett älskat husdjur fram till 1960-talet då samhället plötsligt gjorde en tvärvändning.

Falska rykten

Redan på 1930-talet hade rykten börjat spridas om att duvor var osanitära och spred sjukdomar. Dessa rykten fick spridning igen under 1960-talet och ledde slutligen till att allmänhetens åsikter om duvor förändrades i grunden. Fallet från älskat husdjur och krigshjälte till ”råttor med vingar” var snabbt och skoningslöst. Sanningen är att duvor inte sprider fler sjukdomar eller är mer osanitära än andra fåglar eller djur som lever i våra samhällen. Ryktena var falska men skadan var redan gjord. Duvorna fick nu lov att klara sig själva, utan det stöd och sällskap som de var vana vid.

Under senare år har dock attityden långsamt börjat skifta något. Man har också insett att ordnad förvaltning och kontrollerad utfodring av duvorna kan hjälpa till att hålla nere populationen i städerna. I flera städer har det därför införts så kallade ”duvhotell”. Det är speciella duvslag där stadens duvor kan bo och söka skydd undan stadens alla faror. Man kan också samla in ägg och utfodra duvorna med mat som deras magar tål.

Människans ansvar

Duvan levde tillsammans med människan under tusentals år. Under den tiden domesticerades de och blev vana vid att vara runt människor. Vi formade deras öde och förändrade en hel art. Bara för att lämna dem när de inte längre fyllde någon funktion för oss.

Kanske handlar det i slutändan om mer än bara duvor. Kanske är det en del i den vidare diskussionen om hur vi människor behandlar djuren och naturen omkring oss som något som ska användas, snarare än något som bara ska tas hand om. Duvorna finns nära människor på grund av oss. Att behandla dem bättre skulle inte bara vara en vänlig gest, utan en påminnelse om det ansvar som följer av att forma en annan arts öde.