Blickar riktas mot naturresurserna

Grönland står mitt i stora frågor om till exempel klimatförändringar, gruvdrift och självständighetssträvanden. När isen smälter öppnas nya möjligheter att utvinna naturresurser, medan nya risker tillkommer med detta. Grönlands naturresurser lockar omvärlden och hotar samtidigt den traditionella livsstilen. Man får konstatera att Grönland är en plats som just nu har många blickar riktade mot sig.

Här finns enorma naturresurser i form av mineraler, metaller, olja och gas. Det spekuleras om vattenkraft och eventuell turism. Grönland kan sälja licenser och kontrakt för gruvdrift och fiske, vilket kan ge inkomster och arbetsmöjligheter. Genom att kontrollera sina naturresurser skulle Grönland kunna få en större politisk tyngd och stärka sin ställning och relation med omvärlden. Samtidigt hotar gruvdrift, borrning och oljeutvinning att förstöra känsliga ekosystem, som redan är utsatta för stora klimatpåfrestningar. Intresset från stormakter kommer att kunna skapa konflikter om ägande, rättigheter och kontroll. Historien visar att yttre intressen tyvärr inte alltid handlar om lokalbefolkningens bästa.

En kultur i samklang med isen

Inuiternas kultur är en livshållning som har vuxit fram under lång tid i nära samklang med naturen. På Grönland är inuiterna majoritetsbefolkning och det officiella språket är grönländska – kalaallisut. Danska används också, och många talar båda språken. Man brukar säga att inget annat språk har fler ord för snö, is och hav än kalaallisut. Med naturen som närmaste granne behöver du kunna leva tillsammans med den.

Inuitkulturen är tvärtom vad många tror, inget som tillhör historien eller som har stannat i sin form. Den är i högsta grad ett levande arv som än idag fortsätter att formas. Inuiterna lever inte bara på Grönland, utan finns också i norra Kanada och i Alaska. Ordet inuit betyder helt enkelt ”människor”.

Inuitkulturen bärs av muntligt berättande. Myter, sägner och vardagliga historier förs vidare från generation till generation. De handlar ofta om respekt för naturens krafter och om balans – mellan människa och djur och mellan det synliga och det osynliga. I kulturen ligger en tyst etik att inget får slösas.

Andligheten har traditionellt varit animistisk, det vill säga – man tänker sig att allt har en själ eller en kraft. Schamanen (angakkok), fungerade som en länk mellan världarna. Även om kristendomen i dag har blivit dominerande på Grönland så lever äldre föreställningar kvar som kulturella minnen och symboler.

Traditionell klädedräkt speglar handelskontakter

Säl, val, fisk och ren har traditionellt gett mat, kläder och redskap. Samtidigt som den traditionella klädedräkten är praktisk och av material tagna ur landskapet har, särskilt kvinnornas traditionella festdräkt, utvecklats till något mycket färgstarkt och konstfullt. Den är en av världens mest särpräglade dräkter.

En full festdräkt består bland annat av den karakteristiska, stora pärlkragen med tusentals glaspärlor. Den återspeglar tiden då europeiska sjöfarare och missionärer kom till Grönland från 1700-talet och framåt och hade med sig pärlorna att handla med, vilka blev omåttligt populära. Mönstren kan symbolisera familjetillhörighet eller vilken region man kommer ifrån.

Dräkten innehåller också byxor av sälskinn och långa stövlar av skinn som är rikt dekorerade. Anoraken, ofta med spets eller broderi, visar tydligt hur europeiska textilier införlivats i dräkten. Det intressanta är att dräkten bär två historier samtidigt: den arktiska jaktkulturen och den koloniala handelskontakten.

Smärtsam assimileringspolitik

Under 1900-talet skedde snabba förändringar då Danmark satsade på att ”modernisera” samhället. Små bygder avvecklades och människor flyttades till större orter. Traditionella försörjningsmönster bröts upp. Det mest smärtsamma kapitlet för många är de sociala och medicinska experimenten och assimilationspolitiken. Grönländska barn skickades till Danmark för att fördanskas och återvände ofta språkligt och kulturellt rotlösa.

I dag lever inuitkulturen i spänningsfältet mellan tradition och modernitet. Unga grönländare utbildar sig, reser och deltar i samhällsutvecklingen – samtidigt som många vill bevara språket och kunskaperna om jakt, sömnad och naturens rytm.