När Sarah får frågan om hon kan tänka sig att göra en intervju som handlar om henne är svaret, ”Ja, vad kul! Men läskigt, jag har väl inget intressant att berätta?” Då kan jag avslöja att helt vanliga människor oftast har väldigt intressanta berättelser. Ett kändisskap eller liknande kommer snarare i vägen i samtal kring livsfrågor. I vägen för det där som bränner till. Allt fantastiskt och det helt oerhört sorgliga som händer oss under ett liv. Och som vi så sällan vågar öppna upp om inför varandra, vilket gör att man kan känna sig ganska ensam i sin mänskliga upplevelse.

Energi och idéer

Vi möter Sarah en blåsig dag i mars. Det känns skönt att komma in i lugnet som råder innan lunchen drar i gång på Nya Torget. Hälsa på receptionisten, lägga märke till att påsken har smugit sig in hos Pias i entrén och sedan mötas av det vackra ljuset och poolens turkosa uppenbarelse längre in i lokalen. Sarah möter upp med ett leende och ger ett extremt piggt intryck. Kanske delvis en nervös energi inför att göra något som känns lite skrämmande.
Vi värmer upp med några frågor om den nyligen avslutade semestern. Hur branschen gör det bättre att ta ledigt i februari medan det är tämligen omöjligt i december. Hur idéer till trädgården fått följa med hem. Organiska former, mossa och gröna lummiga rum.
– Min sambo är plattsättare och knorrar lite över mina idéer. Han vill göra rakt och fyrkantigt, säger Sarah.
Längre fram i samtalet inser jag att de kanske ändå har sina likheter. Sarah är en spännande blandning av ett vildhjärta som vill utmana gränser och en stram logistiker som njuter av budgetar, tydliga ramar och projektledning.

Vägen in i yrket

Sarah gick i nian och det var dags för praktik. Hennes familj hade lite kontakter på Grand hotell där mormor och morfar hade drivit en kiosk en gång i tiden.
– Det var pappa som sa att ”du borde praktisera hos Edgar på Bacchus, han är duktig”. På den där praktiken väcktes något och jag sökte in på kocklinjen på John Bauer-gymnasiet.
Under utbildningen fick eleverna testa ”skarpa lägen” genom att arbeta på större event. Sarah minns när de arbetade på en stor personalfest i Finspång. Där kom hon i kontakt med restaurangchefen på Louis De Geer konsert & kongress, Liselotte ”Lottis” Andersson.
– Lottis såg något hos mig och frågade om jag ville vara med och duka dagen därpå. Under studietiden jobbade jag sedan mycket med henne.
Första jobbet efter gymnasiet blev i köket på John Bauergymnasiet. I samband med att hon började känna sig färdig där skulle en av hennes kontakter från Louis De Geer, Linda, börja på Stjärnkrogen på IFK. Sarah anslöt till teamet där hon och Linda blev riktiga parhästar. Sarah trivdes med uppgifterna, hade fina kollegor hon minns med värme men det fanns också tuffa delar med branschen. I början på karriären fick man stå ut med mycket jargong och attityd i köksmiljön. Hon konstaterar att det har blivit bättre idag. En annan aspekt var detta att jobben var timanställningar.
– Det är en mer otrygg anställningsform och man visste aldrig hur mycket man fick jobba. Nu ser jag med viss oro på detta för många unga idag accepterar inte de arbetsförhållandena i längden. De jobbar i branschen ett tag och går sedan vidare. Här tror jag det behövs en förändring och jag skulle säga att den redan påbörjats, bland annat genom olika regler vi har att följa idag. Men det krävs mer.

Graviditet och en fast tjänst

Sarah blev gravid 2015 och när hon skulle komma tillbaka efter mammaledighet så sa hennes vän Åsa som tagit över chefsrollen,
– ”Nu Sarah kan vi inte hålla på så här längre, du måste få en anställning.” Så 2016 fick jag min första fasta tjänst, förklarar Sarah med ett drag av förskräckelse i rösten.
Idag är Sarah tillbaka med sin parhäst Linda, i rollen som restaurangchef på Östgöta kök Nya torget.
– Vi känner varandra utan och innan. Hon arbetar ofta i ”fronten” och möter kund medan jag älskar administrationen och organisationen bakom kulisserna. Att få lösa hela logistiken bakom stora middagar och event är det jag gillar bäst. I det kan jag vara lite fyrkantig men Linda säger att kanterna har rundats lite genom åren, säger Sarah med ett skratt.
Hon ser tillbaka på en tuff tid under pandemin där de ställde om sin verksamhet på många sätt. Tillsammans med sina trogna kunder hittade de andra vägar att leverera sin kärlek till maten, en del av dem lever kvar än idag.
– Men tiden under pandemin var inte den största utmaningen. Då fanns stöd från staten och många av våra kunder lade pengar på mat när man inte kunde göra något annat. Men efter pandemin var samhällsläget tufft, företagen fick stå på egna ben men många gick tyvärr i konkurs. Det var svåra tider men idag känns det som vi har återfunnit balansen här. Men det är ett tydligt ”före och efter”.
Jag frågar Sarah var drivet kommit ifrån, hon vittnar om mycket extremt hårt jobb genom åren.
– För mig handlar det dels om friheten i att ha egna pengar. Att kunna köpa det jag vill och uppleva de äventyr jag vill. Säkert ligger det också en önskan om bekräftelse i det, när jag får en klapp på axeln växer jag flera centimeter. Jag har en last också och det är skor, avslöjar Sarah och ler stort.