Det är sommar 1983 och i norra Italien tillbringar den brådmogne 17-åringen Elio Perlman sina dagar på familjens sommarställe genom att transkribera och spela klassisk musik, läsa, bada och flörta med väninnan Marzia. Elio har ett nära förhållande med sin far, en framstående professor specialiserad i grekisk-romansk kultur och hans mamma Annella, en översättare, som förser sin son med högkulturens pärlor i en miljö som fullkomligt översvämmar av allt det goda i livet.

Även om Elio på många sätt redan framstår som vuxen (dessutom en väldigt intellektuell och sofistikerad sådan) finns det mycket inom honom som fortfarande är oskuldsfullt och obestämt. Speciellt gällande känslor och sinnen där han ofta trevar på oprövad mark.

En dag anländer Oliver, en 24-årig amerikansk collegestudent som arbetar med sin doktorsavhandling, till det italienska godset. Han har kommit för att hjälpa Elios pappa i hans arbete under sommaren. Med den varma, italienska sommaren som bakgrund upptäcker Elio och Oliver med tiden en försynt vänskap som kommer att bli grogrunden för en oväntad och omvälvande kärlek.

Call Me by Your Name är en fri, okonstlad och underbart charmig film som bjuder på alltifrån återhållen åtrå, färska aprikoser och en kärlek som är sådär smärtsamt ljuvlig som bara en första kärlek kan vara. Det är en film för alla sinnen och tillsammans med den fantastiska blandningen av dansant, italiensk 80-talspop och den nyskrivna musiken av Sufjan Stevens bildas en riktig pärla till film som fångar en från den allra första bildrutan ända till eftertexterna – som rullar fram under filmens kanske allra starkaste scen.

/Matilda Eklöf