Doppåse återknyter till gammal tradition

De allra flesta är bekanta med den vita dopklänningen. Men det fanns en tid då dopdräkter kunde vara ordentligt färgsprakande. De flesta kyrkor äger flera vita dopklänningar som lånas ut kostnadsfritt vid dop. Nästan utan undantag är de vita, såsom traditionen bjuder sedan dessa slog igenom under 1800-talets första hälft. Men under 1600- och 1700-talen kunde dopdräkterna istället vara ordentligt färgsprakande och rikt utsmyckade. Nu har en dopdräkt som återknyter till tidigare tradition blivit skänkt till S:t Olai kyrka.

Doppåse återknyter till gammal tradition

Nygamla Matteus kyrka

Nu är det dags för den nyrenoverade Matteus kyrka att slå upp portarna för allmänheten. Många fina kulturhistoriska värden har tagits fram och restaurerats. Kyrkan i Folkparken har en numera 130-årig historia på nacken. Den 13 april 1887 lades den första grundstenen och kyrkan stod färdig för invigning i maj år 1892. Dekormålningar har rengjorts och restaurerats och färgsättningen rimmar åter med originalkulörterna. Där det av olika anledningar inte har gått att återställa hela originalmålningarna har “tidsfönster” öppnats upp i form av visningsytor, där man kan blicka rakt in i kyrkans historia.

Nygamla Matteus kyrka

Kronbrud i Vånga 1846

Brudmodet har förändrats genom tiderna. Den vita brudklänningen slog igenom på allvar från mitten av 1800-talet, efter att drottning Victoria av Storbritannien hade gift sig i en krämvit klänning. Hon blev stilbildande för kommande brudar. Den svenska allmogebefolkningen höll dock länge kvar vid sin svarta brudklädsel. Enligt gammal tradition skulle man dessutom pynta bruden rikt. När Nils Månsson Mandelgren reste runt i Sverige ville han fånga in ett traditionellt bruk på landsbygden, som höll på att försvinna. Han tecknade upp mängder av seder och bruk och det är mycket tack vare honom, som vi idag vet så mycket om de äldre svenska traditionerna.

Kronbrud i Vånga 1846

Nattvard i miniatyr

Sockenbuden grundar sig i det som kallades den sjukes smörjelse under den katolska tiden. Då smordes olja på pannan, händerna och fötterna. Ännu tidigare, under medeltiden, utfördes en ännu mer omfattande smörjelse - vanligen av ögon, näsborrar, läppar/mun, händer och fötter. Denna smörjelse var kopplad till de mänskliga sinnena och kroppsdelarna och hade en syndaförlåtande innebörd. Traditionellt tillkallades prästen när en människa låg inför döden.

Nattvard i miniatyr

Hokus pokus filiokus

En av skillnaderna mellan den protestantiska och den katolska läran är också synen på nattvard. I den katolska kyrkan anses att brödet och vinet rent konkret förvandlas till Kristi kropp och blod. I den protestantiska läran firar vi nattvard till åminnelse av Jesus Kristus och räknar med Kristi närvaro vid nattvarden. Svenska kyrkan i Norrköping har många fina nattvardskalker, vissa flera hundra år gamla.

Hokus pokus filiokus
Till toppen