Historia |

Det öppna samhället och toleransparadoxen

Historia |

Det öppna samhället och toleransparadoxen

Filosofen och vetenskapsmannen Karl Poppers teorier från tiden kring andra världskriget är högst aktuella än idag. I sin bok Det öppna samhället och dess fiender varnar han för att om ett öppet och tolerant samhälle i sin tolerans tillåter intoleranta rörelser att växa, så kommer det till slut leda till att det toleranta samhället kollapsar.

Text Annelie Tollerå
Foto Creative commons

Poppers toleransparadox innebär att de intoleranta grupperna kommer att kunna använda sin frihet för att eliminera friheten för andra. Alltså måste det toleranta samhället vara intolerant mot intolerans.

För att förstå Karl Poppers teorier behöver man förstå vilken värld han levde i. Han föddes 1902 i Wien, Österrike och formades som ung under de kaotiska åren efter första världskriget. En tid av stora politiska omvälvningar. Hans barndom fylldes av kultur och bildning och i familjen fanns ett öppet diskussionsklimat där kritiskt tänkande var vardag. Redan tidigt lär det ha varit naturligt för honom att ifrågasätta och analysera samhällsutvecklingen.

När nazismen tog makten i Tyskland och hotet spred sig över Europa led Popper av att se förföljelse och totalitära ideologier växa fram. Han anade tidigt att nazismen skulle kunna leda till demokratins fall i Centraleuropa och att Tyskland skulle kunna starta ett nytt krig. Eftersom han själv hade judiskt ursprung insåg han att han inte skulle kunna överleva i ett tyskkontrollerat Österrike.

Ny start i Nya Zeeland

Under 1930-talets oroliga tid förlorade han sitt jobb som lärare i Wien. Avskedet berodde delvis på hans öppna ovilja att anpassa sig till den nya politiska ideologin och delvis på hans judiska bakgrund. Nu vände han blicken mot Nya Zeeland med sitt fria och öppna samhälle. Där såg han en framtid för sig själv och sin fru, utan rädsla för förföljelse.

Popper fick tjänst vid universitetet i Christchurch. Det var nu han började känna en stark drivkraft att gå till djupet med sina tankar om individens frihet och samhällets demokrati. Frågan var inte bara akademisk för honom. Hans drivkraft var också starkt personlig.

Stort litterärt livsverk

Hans uppmärksammade teori om toleransparadoxen publicerades i den tegelstenstunga Det öppna samhället och dess fiender som kom ut år 1945.

Om civilisationen ska överleva måste vi upphöra att vörda stora män.

Orden är tagna ur Karl Poppers egna förord. Han fortsätter:

Stora män kan begå stora misstag… några av historiens största ledare står för ständiga angrepp på friheten och förnuftet. Deras alltför sällan ifrågasatta inflytande fortsätter att vilseleda och splittra dem som ska försvara civilisationen.

I sin bok väljer Popper ut de tre stora tänkarna Platon, Hegel och Marx, som alla lagt fram totalitära samhällskonstruktioner. Han argumenterar emot dem, eller snarare dissekerar dem på djupet i alla deras beståndsdelar. Som ung hade Popper känt en dragningskraft till marxismen, men tvärvänt när han på nära håll sett hur idéerna använts i praktiken.

Boken försvarar det öppna samhället och demokratin som det enda hållbara systemet, om vi bara förstår demokratins styrkor och tillvägagångssätt. Popper förespråkar ett öppet samhälle. Även om han inte var den första att mynta begreppet så var han den som gjorde det känt och begreppet brukas allmänt än idag.

Platons idealstat

Men vad var det Popper reagerade så starkt emot när det gäller de stora tänkarna? Platons Staten är ett av de mest kända filosofiska verken i västerlandets idéhistoria. Platon lanserade tanken om den ständigt pendlande världen som naturlag. Efter en period av förbättring och skapande skulle en period av degeneration och förfall följa. Själv verkar Platon ha lidit mycket av de stormiga maktövertagningarna och politiska stridigheterna i hans omvärld. Den ständigt föränderliga världen resulterade i kaos, resonerade han.

Genom att uppnå oändlig stabilitet, skulle trygghet komma. Och människans frihet bidrog till hennes lidande. Räddningen skulle vara ett samhällssystem där alla visste sin plats. En stat som aldrig någonsin förändrades. En fixerad stat.

Den viktigaste principen är att ingen, vare sig man eller kvinna, någonsin bör vara utan ledare. Ej heller bör någons sinne vänjas vid att låta honom göra något som helst på eget bevåg, vare sig av nit eller på lek. …Till exempel bör han bara stå upp, röra sig, tvätta sig eller inta sina måltider… om han blivit tillsagd att göra det.
Platon

Klassamhälle

I sin samhällskonstruktion delade Platon upp medborgarna i tre grupper/klasser:

Filosoferna. De skulle styra eftersom de har kunskap om sanningen och det rätta. Vanligt folk styrs för mycket av begär och känslor.
Krigarna/väktarna. De skulle skydda staten och verkställa ledarnas beslut. En viktig poäng är att de skulle förbjudas att ha privat egendom eller egna familjer, för att minska korruption och egenintresse.
Näringsidkarna/producenterna: Bönder, hantverkare och köpmän, det vill säga de som skulle försörja samhället materiellt.

Popper lade ner mycket kraft på att kritisera Platons totalitära samhällskonstruktion. När han hade kokat ner det såg han framför sig en värld som blev farlig för individen om denne skulle vilja framföra kritik. Och det var just kritik som Popper kom fram till var en av nycklarna till att bygga ett demokratiskt hållbart samhälle.

Samhällskritik och långsamma reformer

Det öppna samhället måste inte vara perfekt, men ständigt möjligt att förbättra, menade han. I ett hållbart demokratiskt samhälle måste kritik vara tillåten, både mot makten, mot idéer och mot institutioner och detta måste man låta leda till förbättring och förändring. Förändring bör ske genom små, stegvisa reformer i stället för genom stora, våldsamma omvälvningar. Små bitar i taget.

Popper menade att det avgörande för en demokratis överlevnad är att det finns fredliga och ordnade sätt att avsätta en makthavare när dessa misslyckas. Demokratin är överlägsen just för att den möjliggör detta. Ett öppet samhälle bygger inte på att någon vet sanningen, utan på att vi tillsammans får ifrågasätta den.

Vikten av falsifiering

Med kritiken som kärna har Popper också blivit känd för sin vetenskapliga metod, som kallas falsifieringsmetoden. Den är idag självklar i de flesta vetenskapliga uppsatser. Popper hade på nära håll sett att marxismen behandlades som en slutgiltig sanning, en ideologi immun mot kritik. När verkligheten inte stämde med teorin förklarade man det genom att ”justera” tolkningen, istället för att ifrågasätta själva teorin.

Detta blev avgörande för Popper. Han hade insett vikten av att en teori behöver kunna falsifieras. Det tidigare tankesättet inom vetenskap var länge att den byggs genom verifiering. Det vill säga, man samlar olika observationer som bekräftar den teori man har lagt fram. Exempelvis: Solen har gått upp varje dag i historien, alltså kommer den att gå upp imorgon.

Adlades för sin insats

Popper såg problemet. Hur många observationer man än samlar kan man aldrig slutgiltigt bevisa en teori. Nästa observation kan ju motsäga den. Han menade att det avgörande inte är att teorin kan bekräftas, utan istället falsifieras. Exempel: Alla svanar är vita – kan falsifieras om man hittar en svart svan och en ny teori byggs.

Efter genomslaget med falsifieringsmetoden ses nu vetenskapen som en ständig process. En process av kritik och prövning. Just så menade Popper att samhället också måste byggas. Karl Popper adlades år 1965 för sina vetenskapliga insatser. Hans livsverk påminner oss om att både vetenskap och demokrati lever så länge vi vågar ifrågasätta och ha en kritisk hållning mot det som hotar friheten.

Publicerad den 20 oktober 2025