Vi lever i en tid där livet ofta känns som en scen. Ljuset är starkt, applåderna lockande och vi övar våra repliker i hopp om att få stående ovationer. Men vad händer när vi glömmer texten? När vi snubblar på scenkanten, eller när ridån plötsligt går ner mitt i vår monolog?
Hösten är som en premiärkväll för mig. Jag köper skrivblock, planerar rutiner, bestämmer mig för nya vanor. Men ibland blir det inte riktigt som jag tänkt mig. Träningsschemat rinner ut i sanden. Min storslagna idé om att börja skriva dagbok varje kväll tar stopp efter tre spretiga rader och bokhögen jag var säker på att jag skulle plöja står mest och samlar damm på nattduksbordet. Ridån går ner, och jag står kvar. Lite vilsen och lite besviken.
Tänk dig själv som ett träd. Löven faller, och för ett ögonblick ser allt tomt och naket ut. Men det som vissnar blir inte bortkastat, det förmultnar, blir jord och näring, och ur jorden spirar nytt liv. Att mötas av motgång eller snava till i livet kan ge oss ett nytt perspektiv och leda livet in på nya spännande vägar.
För mig blev kyrkan en plats där jag kunde slå rot och börja om. Jag kom hit vilsen, med låg självkänsla och höga krav på mig själv. Här var jag mer likt en blank sida i livets bok.
Jag deltog i ungdomsgruppen, fick ta plats och upptäcka att det är okej att inte stå med alla svar själv. Jag blev alltid sedd och lyssnad på. Jag fick möjligheten att bli ung ledare, och det har lärt mig mycket. Framför allt vikten av att lyssna och att se varje enskild individ. Även att vara öppen för vad vi kan skapa tillsammans. Jag har fått bidra till gemenskap, samtidigt som jag själv vuxit i den. Min kreativitet får ta plats och uppskattas och bjuder in till nya miljöer, nya vänner, nya vägar.
Det har lärt mig något jag vill hålla fast vid: Att det viktigaste inte är att lyckas. Det viktigaste är att fortsätta. Att våga, ta chansen när den ges.
Så när dina planer spricker, dina rutiner faller, eller ridån går ner innan du är klar – minns trädet. Minns att det som faller till marken också blir början på något nytt. Att varje gång du börjar om, skriver tre rader till, kommer åter en morgon till.