Upplever du stillhet när du besöker en kyrkogård? Många vittnar om just detta. Kyrkogården är en sista viloplats men lika viktig för de levande, för de som är kvar och ska hantera sin sorg. Idag söker sig också många människor in på kyrkogården för en stund av lugn.

Skapa och bevara

Kyrkogårdens karaktär har förändrats genom tiderna. Förr betades ofta marken av djur. Ända in på 1800-talet kunde det vara en löneförmån för klockaren att låta sina djur beta på kyrkogårdens mark. Det är först från slutet av 1700-talet som begravningsplatser börjar anläggas efter estetiska ideal med geometrisk planlösning för kvarter, gångsystem och planteringar. I slutet av 1800-talet införs kremation vilket också påverkar markanvändning på kyrkogården. På 1930-talet kremerades cirka 5 procent av de avlidna. Idag är siffran 85 procent.
Kyrkogårdens miljö bevaras, skapas och omskapas hela tiden. Robin Kalenius är landskapsingenjör på Norrköpings kyrkogårdar och arbetar just med detta.
– Man måste ha stor respekt för historia och kulturarv. Vi får inte byta ut former och växtarter hur som helst. Samtidigt utvecklas gravseder och gravskick som minneslundar och askgravlundar fanns inte ens för 100 år sedan. Då behöver vi hitta sätt att skapa en trygg och trösterik känsla i det nya. Det stora målet är att skapa en värdig plats att begravas på, där den som är anhörig kan känna ro och trygghet. Där man får sörja på sitt sätt, vare sig det är ensam eller tillsammans med andra.

Struktur för lugn

En struktur som fortfarande lever kvar är rygghäckarna, symmetriska häckformationer som gravstenarna är placerade framför. Kanterna är ofta raka och geometrin tydlig.
– Att det på något sätt är ordning och reda verkar ge ett lugn. Jag tror att struktur är skönt för ögat och för själen. Det skapar en trygghet, konstaterar Robin.
När man jobbar med struktur måste man också ha symbolik och olika grepp för att skapa ett visst mått av kontraster, så att intrycket inte blir ointressant. Det kan handla om kontraster mellan ljus och skugga, formen på ett träd gentemot formen på ett annat, bladfärg eller en skulptural form på en fröställning.
– Man vill ha en rumslig plats men med utsikt, man vill till exempel gärna se kyrkan var man än är på kyrkogården. Ett konstverk och vissa träd kan också vara något att fästa blicken på.
När man har en traditionell urn- eller kistgrav så har man ett tydligt mål när man går in på kyrkogården. Man går till sin grav, man pysslar och sköter om den, kanske sätter någon blomma och rensar lite ogräs. Med de nya gravskicken är det inte riktigt samma sak. Minneslunden är helt anonym. Då vill man ha en annan trygghet, en speciell symbolik.
– Här kan man hämta inspiration från trädgårdsterapi, så kallad naturunderstödd rehabilitering. När man inte mår bra drar man sig ofta undan till en avskild plats, man vill ha det lite mörkt, man vill ha utsikt men man vill inte att någon ska se dig. Det kan man ta med sig till skapandet av minneslundar och askgravlundar. Man skapar rum, gör flera utvägar, en känsla av trygghet, samtidigt som det är en kollektiv gravplats. När vi bygger nytt så tänker jag mig att man behöver ha en rumslighet. Du ska kunna sitta själv och kommer man in i till exempel en minneslund ska man inte behöva gå förbi den som redan är där.