Hjärta för Norrköping

Hjärta för Norrköping

Från Gamlebro ser vyn något märklig ut. Framför den neonrosa skylten Ståhl Collection är det en byggarbetsplats, rätt ner i Strömmen. Men innanför väggarna döljer sig desto mer. En samling av samtida konst i absolut toppklass. Ett hopp för en stukad besöksnäring, som väntar, vilar och putsar på sitt framträdande inför att åter kunna öppna upp portarna.

Text och foto Malin Singelsö

Att skriva om besöksnäring och kultur under temat hopp, kan kanske te sig världsfrånvänt just nu. Men även om utställningen Ståhl Collection knappt hann öppna innan den andra vågen av pandemin sköljde över oss, så kommer de att öppna igen. Att kunna erbjuda ännu ett besöksmål i vår stad kommer att behövas i Norrköping i tiden efter pandemin, då hotell-, restaurang- och kulturnäring har gått på knäna. Glädjen blir stor när kulturen åter kan öppna upp.
Det är konstsamlaren och initiativtagaren Mikael Ståhl som möter upp i den tillfälliga entrén till Ståhl Collection. När jag tackar för hans tid nämner han just att det är bra att få chansen att öva på guidningar i väntan på att få öppna igen.

En dröm förverkligas

Att Ståhl Collection skulle ligga någon annanstans har aldrig funnits på kartan. Mikael själv låter närmast förbluffad över frågan.
– Nej, det här är min stad. Och Industrilandskapet är något unikt, den perfekta platsen för utställningen. Man hittar inte miljöer eller lokaler som dessa någon annanstans. När jag hade kontor på Drottninggatan parkerade vi bilar i den här byggnaden, redan då såg man möjligheterna. Jag hade en kompis som hette Sten Eriksson som var min mentor när det gällde konsten, han riktade in mig dit jag skulle med konsten på något sätt. Han sade alltid ”Här ska vi visa konst”. Det var på 80-talet. Så drömmen levde innan det fanns en plan för Yllefabriken.

Omvandlad yllefabrik

Utställningen ligger på bottenplan i Yllefabriken, lokalen som varit just detta, och har under de senaste åren renoverats för att inrymma bostäder, kontor och självklart, Ståhl Collection. Byggnationen av grannfastigheten som ska erbjuda ännu mer ytor för umgänge, terrass över Strömmen och restaurang pågår för fullt, därav den i skrivande stund ganska ogästvänliga huvudentrén. Det känns som att vi får uppleva något historiskt när man spränger i berggrunden intill konsthallen så det sekelgamla golvet vi står på rister av kraften.

En spännande atmosfär

Jag kommer egentligen in från ”fel håll” i utställningen, men ögonen dras till de massiva skulpturala konstverken. Dessa är fasta föremål i utställningen, för flera ton brons flyttas inte hur som helst. Andra verk kommer bytas ut genom åren för att skapa variation. Just variationen mellan det stora och det lilla, enorma dukar, klassiska metoder och oprövad mark, bronsstatyer och plexglas, neon och betong skapar en spännande atmosfär. Det skulle kunna vara rörigt men känns istället oerhört inspirerande. Trappan som binder ihop våningsplanen skär igenom rå betong. Det är maffigt, men inte ogripbart gigantiskt.
– Det är en del av idén här, att vi ska visa bredden på den samtida konsten, att det finns allt, kommenterar Mikael.
Konst kan uppfattas som svårt. Producenten, den strävande, kämpande, ofta med kort om medel. Mottagaren, den högborne, välutbildade. Jag undrar om det ligger något i den spänningen.
– Ja, det finns nog en föreställning om att det ska vara något mycket intellektuellt. Men konst är för alla och ska konsumeras med hjärta och magkänsla.

Är konst viktigt för människan?
– Ja, jag vill tro det. Kultur är viktigt för oss. Det är viktigt att bli uppfylld av något. Konst, men också annan kultur som musik och teater. Vi har fantastiska möjligheter här i Industrilandskapet med Louis De Geer, Symfoniorkestern och så Östgötateatern runt hörnet.

Med en konstsamling som räknas som en av de bästa i Norden, med både svenska och utländska storheter bakom verken, kommer de locka konstintresserade från hela Sverige men kanske även internationella gäster. Utmaningen blir att både få turister som passerar Norrköping att stanna till och att attrahera norrköpingsbon, men också att locka dem som tror att det krävs kunskap för att uppleva konst.
– När vi väl kommer ur den här pandemin kommer vi ha flera aktiviteter, som konstnärssamtal och musikuppträdanden. Jag tror att om man har tillgång till högklassig konst, så ökar också intresset för konst. Vi har fått en fantastisk respons från norrköpingsborna såhär långt.

Det primära sättet att visa upp konsten är alltså visningar där ni berättar mer om verken. Men behöver besökarna veta mer än vad de ser?
– Ja, vissa verk innehåller sådant som man inte ser direkt. Att få veta mer om verket, konstnärens historia och verkets uppkomst kan ge en större upplevelse. Vi tror att man får ut mer av en visning, även om vi kommer ha öppet vissa dagar för att bara komma in och titta på konsten, röra sig i lokalerna och bland verken.
Som exempel visar Mikael mig verket Rotvälta som växer upp ur golvet på nedre plan. Min första anblick ger känslan av ett byggnadsras, smärta, ångest, död. Men Mikael förklarar att konstnären inspirerats av sin flytt från Rumänien, vad det gör med en människa att ryckas upp från sina rötter. Han pekar på de uppåtgående linjerna. Plötsligt ser jag att kropparna inte bara är fallande, krossade, utan också i rörelse uppåt ur kaoset. Stålbalkarna tynger inte bara ner, de leder också upp. Tyger i verket har också tagits från de kollektioner som producerades i den ursprungliga yllefabriken, för att ytterligare knyta verket till platsen.

Ett brinnande intresse

När jag guidas runt utställningen av Mikael slås jag dels av hans stora kunskap om konstnärerna och verkens tillkomst samt ett brinnande intresse för konsten, men också av kunskapen kring olika tekniker och medier som han samlat på sig genom åren. Jag tänker kanske något fördomsfullt att för en konstsamlare är verken investeringar, delar av en plan kring en långsiktig ekonomisk avkastning.
– Nej, jag tänker inte så, svarar Mikael. Jag ser ett verk och känner efter om jag gillar det eller inte. Det är min magkänsla och mitt tycke som styr. Allt du ser härinne, är sådant jag verkligen tycker om.

Frågan blir då osökt vilket som är favoritverket. Det är inte lätt att välja, men Mikael leder väg till lokalen kallad ”Kyrkan” på grund av dess rymd och takhöjd. Här hänger riktigt stora tavlor som inte kommer flyttas i första taget. Mikael stannar framför en tavla som fyller en hel kortsida.
– Det här är en av mina absoluta favoriter. Konstnären är en tysk vid namn Georg Baselitz. Han är känd för att måla upp och ner, från och med 1969. Men just denna är en remix av en serie målningar som han gjorde 1965 som hette Hjältarna. Det var antihjältar, på originalet ser man verkligen söndertrasade kläder, blottade kön och steril mark, någon typ av ”antikrigs”-hjältar. Det var inte så populärt då, i ett Tyskland som helst ville glömma kriget. En av målningarna i serien Hjältarna innehöll två figurer och den hette Die große Freunde och detta är en remix av den från 2014. Den är så stor att man ser avtryck av burkarna som stått på duken och konstnärens fotavtryck.

Hur kommer det sig att det blev just samtida konst?
Det är något som jag tycker det är mera skjuts i. Mer fantasifullt och jag tycker man kan få fram mer ur målningarna. Uttrycksfullt och grafiskt fint tycker jag.

Hur påverkar konst dig?
Konst får det att killa i magen på mig. När jag går och tittar på konst får jag fantastiska upplevelser. För mig är det underbart. Jag kan gå runt här varje dag och titta. Jag bara ser fler och fler streck och saker på målningarna varje gång.

Finns det några regler som man behöver tänka på när man besöker en konstutställning?
-Rör inte vid verken. Och gå inte runt med en glass, ler Mikael. Annars är det inget svårt eller högtravande, det vill jag verkligen förmedla. Vi hoppas att alla vill komma och uppleva konsten.

Publicerad den 26 mars 2021

Liknande artiklar

Hej livet nr1 2021

Tema: Hopp

Hoppet bär oss genom utmaningar och svårigheter. I detta numret står vi inför påsken, en högtid som berättar att det finns hopp om att livet kommer åter även i de mörkaste stunder. Möt människor och livsberättelser där hoppet har en central roll.

Bläddra i numret

Mer från Hej livet nr1 2021