I många familjer förbjöds barnen att gå ut och leka med kompisar. I hemmen skulle allt vara allvarligt och stilla. Bara nödvändiga sysslor fick utföras och inget frosseri fick förekomma. Maten skulle hållas enkel. Människor berättar att man gärna åt gädda eller karpfisk den här dagen, just eftersom många inte tyckte att det var särskilt god mat.

Sorgedag

I kristen tradition korsfästes Jesus på långfredagen och dagen är tillägnad minnet av hans lidande och död. Dagen blev en helgdag i Sverige på 1770-talet och på kontinenten redan på 1600-talet och är inom kristendomen en sorgedag. Därav bärandet av svarta kläder. Att bära svarta kläder vid personlig sorg var en stark tradition från slutet av 1700-talet i vissa fall långt in på 1900-talet. 

Användandet av huckle

De norra delarna av Östergötlands landsbygd var man allra mest konservativ när det gäller ett ritualiserat klädbruk. Kyrkdräkten var svart med vita detaljer. På 1840-talet vände folklivsforskarna blickarna mot Skedevi kyrka, som de fann särskilt intressant. Här använde kvinnorna ännu traditionellt, vitt huckle. Folklivsforskarna konstaterade att traditionen då var under upplösning. Ungefär hälften av kvinnorna använde de vita hucklena, medan hälften hade övergått till den då moderna så kallade bindmössan. 

Unik gudstjänst

Det omnämns att gudstjänsten skulle vara längre än vanligt, vilket man gissar kan vara en av förklaringarna till benämningen “långfredag”. Än idag är det vanligt att inte använda musikinstrument eller orgel och att framföra sång och psalmer utan ackompanjemang, för att uppnå en stilla och allvarlig stämning i gudstjänsten.

Långfredagsgudstjänsten är en unik gudstjänst, där alla uttryck för glädje har tagits bort. Allvaret understryks av att altaret är avklätt, sånär som på fem röda rosor som symboliserar de sår Jesus fick då han korsfästes. Den liturgiska färgen är svart, vilket innebär att många av de kyrkotextilier som används är svarta.