Handel i mörker

Det tar i snitt sju år för ett frö från en tulpan att utvecklas till en blommande lök. Och sen tar det ytterligare ett par år för skotten att bilda nya lökar. Tulpanen har också en relativt kort blomningsperiod. På norra halvklotet brukar det röra sig om ett par veckor någon gång mellan april och juni, även om det idag går att köpa tulpaner i butik i stort sett året runt.
Nu är det vanligt att lämna kvar tulpanlökarna i jorden. Men under denna tid var det fortfarande vanligast att gräva upp lökarna och förvara dem torrt tills det var dags för att plantera dem igen framåt sensommaren. Det var under denna tid ovan jord som handeln med tulpanlökarna skedde. Främst skedde det dock inte på de stora auktionerna, utan på de mer privata värdshusen.

Eftersom tulpanerna blommade under en så kort tid på året så skedde handeln utan möjlighet att kunna titta på blommorna. Affärerna sköttes via så kallade terminskontrakt där florister och köpmän gick med på att köpa ett visst antal lökar eller tulpaner vid nästa säsong. Kontrakten var dock inte juridiskt bindande, något som skulle få stora konsekvenser senare.
Manin slår sitt grepp om landet

Priserna fortsatte att öka och 1636 tog vansinnet fart på riktigt. På mindre än tre månader tolvdubblades snittpriset på tulpanlökar. Alla ville investera i den trendiga lyxvaran. Den 5 februari 1637 sattes nya rekord vid den stora tulpanauktionen i Alkmaar. Under auktionen låg snittpriset för en tulpan på 792 gulden. För kontext kan nämnas att en skicklig hantverkare på denna tid tjänade cirka 300 gulden om året.

Den allra dyraste och mest exklusiva tulpanen var Semper Augustus. En polkagrisrandig tulpan som påstods existera i enbart 13 exemplar. Den som ville ha tag i en sådan lök i januari 1636 fick vara beredd att hosta upp närmare 30 000 gulden, en summa motsvarande 200 genomsnittliga årslöner – för en enda lök. För den summan kunde man köpa sig tre fina borgarhus vid Amsterdams kanal.

Krasch och efterskalv

Det må ha satts nya prisrekord vid auktionen i Alkmaar 1637, men under ytan hade luften redan börjat gå ur den maniska tulpanmarknaden. Två dagar innan rekordauktionen hölls en annan auktion i Haarlem. Till allas förvåning nådde ingen av tulpanlökarna där upp till utropspriset och ryktet spred sig snabbt bland handelsmän och spekulanter. Paniken var snart ett faktum.
De som hade tur lyckades sälja sina lökar i tid och kunde gå ifrån situationen utan alltför stor ekonomisk förlust. Men sanningen var att när marknaden väl kollapsade så stod många tomhänta på ruinens brant. Värst var det kanske för tulpanodlarna som efter kraschen blev lämnade med enorma terminskontrakt som inte var juridiskt bindande.
Tulpanmanin kom och gick lika snabbt som den uppstod. Dess konsekvenser kom dock att påverka Nederländerna i många år framåt, bland annat genom juridiska tvister om terminskontrakten som i de flesta fall aldrig löstes ut. Tulpanens prakt bestod dock och den är och förblir en av Nederländernas starkaste symboler.