Biljetterna var bättre förr

Hobbyn kräver en större handpåläggning idag jämfört med hur det var förr när biljetten kom färdig från butik. Idag skriver Helena ut biljetten själv från bokningsbekräftelsen, klipper och formaterar in till sin samling. Men det gör inte Helena så mycket. Det är tokigt och lite roligt, som hon beskriver det. Hon menar på att det helt klart fanns en tid då biljetterna såg snyggare ut, vilket såklart livade upp hobbyn. När pappret var lite grövre, räfflat eller perforerat.

– Det var tråkigt när bion slutade med sina biljettautomater, för de var himla fina. Men ibland så går jag faktiskt till biljettkassorna och köper ut min biljett. Då får man den fortfarande snygg.

Arrangören borde värna mer om sitt varumärke menar hon. Upplevelsen startar från att inhandlingen av biljetten genomförs till det man är på väg hem från konserten. Den fysiska biljetten står för uppladdningen och är din legitimation på att du har varit delaktig i föreställningen menar hon. Mycket försvinner med det digitala. Vad lämnar vi för avtryck till nästkommande generation om allt ska ske och vara digitalt säger hon och rycker på axlarna. Här förs ett långt resonemang om att samlandet inte alls hade haft samma charm för Helena om biljetterna hade sparats i en mejlinkorg. Där bidrar den svarta lådan till samlarglädjen.

Här ska mina barn få se vad roligt mamma har haft.

En gång samlare, alltid samlare

Ju längre samtalet pågår, desto mer skiner Helena upp när hon får visa upp sin samling och enligt henne själv är samlandet långt ifrån över.

– Det här kommer jag hålla på med tills att jag dör. Här ska mina barn få se vad roligt mamma har haft, säger Helena med ett skratt.

Efter att vi har suttit en stund och pratat får jag känslan av att det fortfarande finns en sida av samlaren Helena, som inte riktigt fått träda fram fullt ut ännu. Jag tar sats i nästa fråga. Om det är så att hon någon gång tänkt byta samlarobjekt eller funderat på att bredda sitt samlande. Jag blir nästan avbruten i frågan när Helena inflikar.

– Jag samlar faktiskt på en grej till! Det har med papper att göra. Vänta så ska jag hämta det.

En kort bensträckare senare kommer Helena in i köket med ytterligare en låda. Den här gången med en smalare och något mer avlång låda än den förra. Utsidan avslöjar innehållet då några av föremålen är ditlimmade. När Helena öppnar den avlånga lådan börjar hon fnissa lite lätt för sig själv. Det här är tokigt, säger hon och fnissar för sig själv. Sedan plockar hon fram en bunt färgglada kartonglappar i alla möjliga former. Det är stör ej skyltar från hotell. Jag kan inte låta bli att fråga om det är så att hon kan vara ensam i världen om just den här samlingen. Helena skakar bestämt på huvudet.

– Nej då! Jag vet åtminstone att det finns en till. 2021 hade Kristian Luuk ett program som hette Veckans ord. Tyvärr blev det bara en säsong, men i ett avsnitt belyste de just ordet hotell. Där intervjuade de faktiskt en tjej som samlar på stör ej skyltar, precis som jag. Efter programmet fick jag flera mess från vänner ”Kolla Helena, det finns en galning till!”.

Humorn ligger nära till hands, men allvaret bakom intresset finns alltid där. När frågan ställs om det är viktigt för henne att vara unik i sitt samlande svarar hon utan betänketid.

– Nej, det skulle jag inte säga. Jag är knappast unik med min biljettsamling. Med den här sticker man nog ut lite mer. Men det bottnar ju i intressen, mitt kulturella intresse som då biljetterna representerar och i mitt reseintresse med stör ej skyltarna.

Det märks rätt snabbt att samlandet pågått ett tag. Inte fullt så länge som biljetterna men ändå länge erkänner hon stolt. I samlingen finns 152 skyltar plus 35 odefinierade. Ur lådan fortsätter det att välla ut skyltar från både närliggande hotell och hotell betydligt längre bort. Allt från Norrköping till Kina. Men hon är väldigt tydlig med att även detta samlarobjekt medför sina krav. Hon har fått förfrågningar från vänner och bekanta om att ta med sig skyltar från andra hotell. Men precis som med biljetterna måste hon både varit på konserten och bott på hotellet. Annars blir det oärligt och räknas inte menar hon. Känner du att det här får räcka eller finns det en längtan efter att få samla på ett tredje föremål?

– Det skulle det nog kunna bli. Men man måste knäcka den där grejen. Ett samlande uppstår i ett intresse eller för att det är roligt. Så gör jag det bara så hade det nog mycket väl kunnat bli ett tredje föremål.

Samlandet färglägger livet

För 2000 år sedan samlade människor på saker i ett rent överlevnadssyfte, nu i modern tid har det mer övergått till en sport för nöjes skull. Helena minns tillbaka på hur hennes föräldrar såg på samlandet. Som en nödvändighet för säkerhet och överlevnad snarare än en rolig hobby. Att det idag kanske mer handlar om ett substitut för en avsaknad från förr. Så i stället för filtar och matkonserver så är det biljetter och stör ej skyltar. Ett i-landsproblem konstaterar hon med en självironisk och ödmjuk avrundning.

– Det här väcker ju massa minnen. Jag samlar ju inte på det här för att jag ska bli rik. Nej, inget sånt. Det här gör ju livet mycket roligare.•