Blacka musik
Blacka musik
Blacka Musik har funnits sen 1983 och är Sveriges näst äldsta kulturförening. I snart 40 år har de anordnat festivaler, hållit i musikundervisning och haft replokaler i Skärblacka. Men hur ser framtiden ut? Vi mötte upp Maria Strid och Johanna Vildeskog för att prata musik, historia och att vara ideell i ett postpandemiskt samhälle.
Text: Matilda Eklöf
Foto: Niclas Fasth
Blacka Musiks lokaler ligger i källaren till simhallen i Skärblacka. Det är en klassisk replokal, charmigt sliten, med en scen i ena änden. Utspritt i rummet finns också några röda soffor och en bardisk. På väggarna hänger LP-skivor som tillsammans med affischer från tidigare arrangemang skapar ett potpurri av färger och former. I de här lokalerna har de hållit till sedan föreningen startades, förklarar Maria, som kallas för Mia, medan hon förbereder inför kvällens styrelsemöte.
Den ideella föreningen startades 1983 när Norrköping firade 600 år. Norrköpings kommun letade då efter orter i kommunens ytterkant som ville vara med på firandet. Flera unga band i Skärblacka gick ihop och fick i samband med detta ta över ett oanvänt musikrum på fritidsgården. Detta blev fröet till Blacka Musik.
– Det är många som har växt upp i den här källaren. Det sitter i väggarna. Och många band som startade här håller fortfarande på. Det är roligt med så mycket historia på en plats.
En ung ordförande
Johanna, som är sekreterare i föreningen och gör det mesta av det det grafiska materialet, dyker passande nog upp precis när vi diskuterar hur många som sitter i föreningens styrelse. Hon dividerar lite om antalet medan Mia räknar på datorn. En, två, tre, fyra, fem…
– Tio stycken är vi i styrelsen ändå, konstaterar Mia glatt. Elva med vår ordförande som är ett barn. Det kan låta konstigt men vi har som regel att ett av de yngsta barnen till en av våra medlemmar är ordförande. Det har varit så ända sedan vi grundades 1984. Vi tror på ett icke auktoritärt ledarskap.
Att ha en 1,5 åring som ordförande är en symbolisk sak, fyller hon i.
– Det mesta gör vi tillsammans med jag står som vice ordförande. I övrigt är vi Sveriges nästa äldsta kulturförening faktiskt. Pipeline i Sundsvall är äldre än oss men annars är vi äldst. De fyller 50 i år och vi fyller 40 nästa år.
En förening under utveckling
Mycket har hunnit hända under de senaste 40 åren. Föreningen har alltid haft stort fokus på just musik men all kultur är välkommen. Teater, hantverk, konst, musik. Bara fantasin sätter gränser. Just nu befinner sig föreningen dock i något av en mellanfas, förklarar Johanna.
– Det vi försöker komma fram till nu är vad vi som förening har att erbjuda och hur vi ska utvecklas. Vad ska vi ha för verksamhet, vad ska vi fokusera på. Det handlar också om vad vi orkar och tycker är kul. Har vi som förening roligt så kommer förhoppningsvis andra också tycka att det är kul.
För roliga saker att engagera sig i, det är det ingen brist på. Även om Skärblacka är en liten ort så händer det saker nästan hela tiden.
– Vi försöker vara med när det händer saker i Blacka, berättar Mia. Förra året drog vi till exempel i gång ett nationaldagsfirande på Ön och i somras hade vi ett gratis bandcamp för ungdomar som höll på i fem dagar. Det var ungdomar mellan 9–12 år som lärde sig fyra låtar och avslutade med en konsert för 30 personer på fredagen. För dem var det superstort. Vi fick frågan om att fortsätta med det så det ska vi prata om på mötet sen. Vi vill ju kunna fånga upp dem som kommer till oss. Men vi skulle behöva vara fler.
En musikintresserad ort
I Skärblacka bor det ganska precis 4 000 personer. Trots det hade Blacka under en tid hela 22 aktiva reggaeband och 12 av dem bildades på bara en vecka. I och med det stora antalet band startades en pedagogisk musikverksamhet och ett musikhus skapades i form av en fritidsgård med bidrag från kommunen. Sedan dess har Blacka Musik hållit till här i källaren.
– Det är en musikintresserad ort, berättar Johanna när vi slagit oss ner i sofforna. Hon är själv inte uppvuxen här men kopplingen mellan Blacka och reggae är vida känd inom reggae-
kretsar. Även utanför Sverige.
– Tänker man på Skärblacka så tänker man på bruket och reggae. Det är liksom så det är. Det märks också att folk kan musik här. Det finns musiker i vart och vartannat hushåll. Jag tror att många är stolta över att de kommer från Skärblacka, jag hoppas det.
Jag frågar om det alltid har varit en musikintresserad ort eller om det växt fram i och med föreningen. Mia svarar snabbt.
– Jag tänker att det nog har med föreningen att göra. Förr var replokalen kanske det enda som fanns att göra här i Skärblacka. Man visste att det fanns någon som jobbade här, det fanns ett café där man kunde hänga. Sen föll det sig naturligt med musiken och allting runtomkring. Så det är klart att föreningen har spelat en stor roll.
Minneskonserten
Ett band som haft särskilt stor betydelse för Skärblacka är reggae-bandet Kalle Baah. De har varit aktiva sedan 1970-talet och var med och startade upp Blacka Musik. Det var också de som anordnade den allra första, spontana minneskonsert till Bob Marleys minne efter dennes död 11 maj 1981. Sedan 1983 har konserten anordnats av Blacka Musik. Inträde är frivilligt, något som Mia menar är viktigt.
– Det ska inte kosta något. Alla ska kunna komma och ta del av kultur och musik. Det är svårt att ta del av kultur ändå som det ser ut idag. Det blir ofta en klassfråga. Sen kostar det för föreningen så klart men det är så det är. Det skulle kännas konstigt att börja ta entréavgift. Vi vill inte att det ska vara så.
Att balansera kostnaderna för konserten är svårt, fyller Johanna i. Det går aldrig att veta hur mycket pengar som kommer in och det måste gå runt så det finns för verksamheten och nästa år. Tidigare fick föreningen ett årligt kontinuerligt uppdragsbidrag från kommunen men det försvann under pandemin och har inte kommit tillbaka. Möjligheten att söka arrangemangstöd från kommunen finns dock kvar.
– Vi är beroende av att företag, organisationer och privatpersoner hjälper oss. Vissa privatpersoner skänker ganska mycket pengar. Sen förstår vi att det inte är något som alla kan göra. Men de som kan skänker för de som inte kan. Det har fungerat under en lång tid och det är vi glada över, fortsätter Mia.
Uppehåll efter pandemin
Under pandemin skedde minneskonserten digitalt. Första året gick bra, förklarar Mia, men andra året märktes pandemins effekt av desto mer. När samhället väl öppnade upp igen året därpå så fanns det ingen ekonomi till att hålla någon minneskonsert. För första gången på över 40 år ställdes den in. Att ta det beslutet var sorgligt, menar hon.
– Det är en väldigt stor dag för många. Någon återkommande och stort i en ganska liten bruksort. Förra året när vi inte hade någon konsert så blev folk jätteledsna. Men samtidigt ökade vårt medlemsantal jättemycket. Så det kanske var en bra sak. Det här årets konsert blev jättelyckad och jag tror aldrig att vi har haft så många som hjälpt till. Det var väldigt fint och skönt att se att det finns hopp.
Engagerade eftersökes
Just nu står föreningen lite i något slags mellanläge. Efter pandemin har det blivit svårare och svårare att få folk att engagera sig.
– Förr fanns det många fler kulturföreningar och framför allt festivaler som drevs av föreningar, berättar Mia. Det finns tyvärr inte så många kvar längre. Föreningen och minneskonserten betyder jättemycket för oss som är engagerade och gillar musik. Jag hoppas att andra också förstår hur stort det är att artister från Jamaica kommer till en liten ort som Skärblacka.
Johanna suckar från sin fåtölj och funderar ett slag.
– Det är synd att ideella föreningar kämpar med att få folk. Att få tiden att räcka till mellan familj och jobb är något vi alla kämpar med. Men det finns mycket potential i den här föreningen och om vi vore fler som hjälptes åt så skulle Blacka Musik situation vara annorlunda. Det finns många här som skulle kunna vara en del av föreningen.
– Jag vill vara med och påverka vad som händer på orten där jag bor, fyller Mia i. Det behövs engagerade människor för att Blacka ska fortsätta utvecklas och leva.
Så mer engagerade personer eftersökes?
– Ja, det är nog lite så, tar Johanna vid igen. Vi tycker att det här är jätteroligt, annars skulle vi inte göra det. Men vi behöver fler som vill engagera sig i föreningen, stort som smått. Får vi in lite nytt blod så tror jag att det kommer göra stor skillnad!
Tiden har dragit i väg, styrelsemedlemmarna börjar rulla in för det stundande mötet och intervjun hittar ett naturligt slut. Mia vill dock skicka med en sista hälsning och uppmaning till läsarna.
– Blacka Musik är en del av Skärblackas identitet. Så kom hit, häng med oss. Gör roliga saker och håll bygden levande!
Publicerad den 27 oktober 2023
Liknande artiklar
Att skapa lek på sjukhus
En clown på ett sjukhus kan låta som en märklig idé. Men för många barn kan sjukhusclownen innebära ett välkommet …
Ett liv börjar, ett annat slutar
Omätbar glädje och bottenlös sorg. På bara några få veckor fick Matilda Stafstedt välkomna sin efterlängtade dotter till världen samtidigt …
Livsöden i Norrköping
Vad vore en stad utan sin historia? Och det är de människor som har bott och verkat i staden som …
