Kärleken till en hobby

Kärleken till en hobby

Christoffer Svedbo, vanligen också kallad Zwedda, jobbar som elektriker till vardags, men på fritiden ligger hans hjärta i mer kreativa områden. Fotografering är en hobby som Christoffer varmt vurmar för och som, enligt honom själv, ger en själslig tillfredställelse.

Text Therese Götberg

Foto Christoffer Svedbo

Christoffer fick sin första kamera i tidiga tonåren av sin fotointresserade pappa.

– Min pappa har alltid fotat, ända sedan jag var liten. Han hade till och med ett mörkrum inne i sitt badrum. På den tiden var det analogt foto som gällde. Du laddade kameran med film och så hade du 24 bilder. Då visste du inte hur de blev förrän du framkallade dem. Kanske stod du där med jättedåliga bilder utan fokus och skärpa. Så jag la ner intresset ganska snabbt, eftersom hela processen var för krävande både tidsmässigt och kostnadsmässigt, berättar han.

Återupptäckte intresset

Bara för några år sedan fick Christoffer en till kamera av sin pappa, då en digital sådan. I och med det väcktes lusten att fotografera igen. Med dagens digitala teknik tog intresset åter fart och förutsättningarna blev helt plötsligt inte lika dyra eller tålamodskrävande.

– Det är klart att det alltid är dyrt att ha fotografering som hobby, men det som kostar mest för mig idag är licenserna för de fotoredigeringsprogram jag använder. Annars kostar den här hobbyn inget annat än min tid.

Han beskriver att det är mer lockande att sitta och redigera framför en dator och se hur bilderna utvecklas än att stå i ett fotolabb med exponeringstider och starka kemikalier.

– Nu kan jag enkelt sätta mig kortare stunder och arbeta digitalt när jag vill, vilket gör det mycket lättare.

Vilka motiv fotar du helst?

– Vissa tillfällen har jag en klar idé kring vilken typ av bild jag vill ta och då går jag ut och letar efter just det motivet. Andra stunder blir det att skjuta från höften och improvisera, funkar det så funkar det. Ibland har jag alltså ett fokus när jag går ut och andra gånger är det bara ett tidsfördriv, förklarar Christoffer.

En dag i veckan sjunger hans dotter i kör i S:t Olofs församling. Under den halvtimmen, mellan lämning och hämtning, har han alltid med sig sin kamera för att leta motiv och fotografera runt om i centrala Norrköping.

– Det är alltid roligt att fota olika typer av människor. Jag söker mig ofta till individer med lite mer speciella drag, framför allt personer som ser ut att ha varit med om en del i sina liv.

Christoffer påpekar dock att det är kul att fota alla slags människor, vuxna som barn, men att barn är en större utmaning att fånga på bild, då de inte har för vana att sitta stilla. Byggnader och övergivna platser är också motiv som han gillar. Speciellt platser som en gång i tiden har brukats av människor, men som naturen sakta men säkert har tagit tillbaka.

– I somras gick jag ute vid båtvarvet på Herstaberg. Där finns en del båtar som har legat oanvända väldigt länge, så till och med träd har börjat växa upp och igenom dem. Sådant tycker jag är fräckt att fota, när något är lite skitigt och smutsigt och inte så tillrättalagt. Då blir det vackert. Den känslan har jag kanske med mig sedan tidigare eftersom jag också spelar punk, säger han och skrattar.

Huvudsakligen svartvita foton

Christoffer föredrar svartvita bilder då han känner att han lättare kan uttrycka sig genom det estetiska valet.

– Personligen hittar jag en större känsla i svartvita bilder eftersom jag älskar höga kontraster. Det är lättare att hitta bildens fokus då, säger han och visar en bild på passagen bakom Bomullsspinneriet i Norrköping som visar en tydlig skillnad mellan ljus och mörker. Jag har testat att arbeta med färgbilder, men jag kan aldrig bestämma mig för vilken typ av ton jag vill ha i dem då. Till exempel om den ska vara mättad eller kanske ha ett kallare färgregister. Det blir genast svårare och helt plötsligt har jag fem olika versioner av samma bild, fortsätter han. I svartvita bilder har jag hittat mig själv och någonting som jag känner fungerar. Magkänslan säger att det stämmer. När jag är ute och går med min kamera tänker jag alltid i svartvitt när jag letar motiv.

 

Inspiration

Det finns inga specifika favoritfotografer som Christoffer hämtar inspiration ifrån, men han tittar gärna på alla olika typer av foto, fotokonst och dokumentärfoto för att få uppslag till egna idéer.

– Jag hittar också inspiration genom musiken. Jag kan lyssna på en låt och känna att det här skulle jag vilja porträttera i ett foto. Det låter kanske lite flummigt, säger han och ler.

Christoffer beskriver fotografering som något kreativt, konstruktivt och väldigt roligt.

– Det är rätt coolt när en idé man har i huvudet kan föras över till fototillfället och i redigeringen. Då blir man faktiskt ganska nöjd. Det blir en själslig tillfredställelse, säger han och skrattar till igen. Jag får samma belåtna känsla när jag skapar musik och det blir som jag har tänkt mig.

Synlighet och framtidsplaner

Christoffers bilder finns att se på Instagram under kontot @metookthis.

– Där är jag aktiv och lägger jag upp mina bilder, oavsett om det är flera gånger om dagen eller några gånger i månaden. Det beror lite på vilken inspiration jag har haft.

Han berättar också att hans foton visades, för ett år sedan, på en utställning i Butik Bohème som ligger på Hörngatan i Norrköping. Förhoppningsvis blir det ytterligare en utställning där så småningom. Framtidsplanerna kommer fortfarande ligga på hobbynivå, beskriver Christoffer. Men det händer att han ibland skickar in sina foton till olika utställningar och tävlingar.

– Om det ger något är det ju roligt, men det är liksom inget som känns nödvändigt. Och nu för tiden kan alla ha sitt eget galleri digitalt och för mig är mitt Instagram-konto fullt tillräckligt för min fotokonst, avslutar han.

Publicerad den 5 november 2021