Kom, du skall bli krönt

Kom, du skall bli krönt

Britten Toftarp är konstnären som kallar sig Kronmakaren. Hon ställer just nu ut i Linköpings slotts- och domkyrkomuseum. I utställningen finns kungligt och folkligt inspirerade diadem och kronor skapade av trådslöjd och återbruk.

Text Annelie Tollerå
Foto Annelie Tollerå, Britten Toftarp

Hon tar avstamp i både gudstro och folktro och har nyfiket letat sig bakåt i historien till gamla brudtraditioner. I den nyinvigda utställningen Kom, du skall bli krönt möter besökaren kronor i alla former – lekfulla, högtidliga, skira och pråliga. Faktanörden i henne har forskat sig tillbaka ända till den heliga Birgittas tid.

-Kronan symboliserade högtid och övergång, men även ungdomlighet med en stark betoning på kyskhet. För att få stå kronbrud var kvinnan tvungen att vara värdig och det var nödvändigt att vara oskuld. Att få bära kyrkans stora brudkrona på huvudet var en stor ära och mycket eftertraktat, berättar Britten.

Jungfrulig mariakröning blir kyrkans krona

De tidigaste beläggen för kronbruden har Britten hittat i den tidigmedeltida mariakulten. Där står den jungfruliga kröningen i fokus.

-Det finns en bevarad altarbrun, alltså en dekorationsduk som brukar hänga ner över ett kyrkaltare, här i Slotts- och domkyrkomuseet, där en brud i krona syns i motivet, bevarad från ett tidigt Birgittaaltare. Samma motiv hittar vi i Risinge kyrka utanför Finspång, från 1400-talet. Och under 1500-talet skriver historikern Olaus Petri om hur nordiska brudar bar jungfrukronan på sitt huvud.

Den jungfruliga kröningssymboliken speds över hela Europa, inte minst genom det moderna franska hovet. Kronan ägdes ofta av kyrkan, som hade satsat på att införskaffa vackra och påkostade kronor. Dessa lånades ut till traktens brudar mot en avgift.

Skravelkronor och horkronor

Föreställningen att man inte kunde bära kyrkans krona om man var gravid eller om man gifte om sig levde kvar ända in på början av 1900-talet. Naturligtvis kunde inte alla brudar nå upp till de högt satta idealen ens på den här tiden.

-Då tog folkkonsten vid, berättar Britten entusiastiskt. Man tog saken i egna händer. Brudkläderskor på bygden tillhandahöll ofta enklare, handgjorda kronor. Man kunde bära en oäkta så kallad skravelkrona, eller så tillverkade man egna diademliknande så kallade lad. På sina håll finns bevarade så kallade horkronor, som tillhandahölls av kyrkan som ett alternativ för den som inte kunde bära den äkta kronan.

-Just dessa folkliga skravelkronor, är väldigt inspirerande för mig som konstnär. Det finns väldigt många olika lokala uttryck som har vuxit fram kring dem. De kunde vara tillverkade av enkla material som järntråd, bläcktråd, papper och krimskrams i oäkta metall. De var ofta de mest överdådiga – kläddes i blomster, guldpapper och sidenband. Man lånade medaljer, hängen och glaspärlor av varandra.

Att inte tappa sin historia

Britten tycker att så fort en person får prova en krona på sitt huvud så gör den något med personen.

-Så fort jag har satt kronan på huvudet sträcker personen automatiskt på sig lite. Man kan liksom inte stå som en hösäck när man bär en krona. Det ska ju vara något utöver det vanliga. Man känner sig vacker och högtidlig.

Hon tycker att det är synd att vi har förlorat mycket kunskap och kontakt med vår egen historia. Vi har slängt bort mycket tradition ganska lättvindigt, troligtvis på grund av gamla föreställningar kring den kyska kronbruden.

-Jag tycker att man kan ta tillbaka traditionen lite. Kronan är ett högtidligt smycke, som ger oss det där lilla extra. Ett rituellt smycke som kan vara mycket vackert. Vi har lösgjort oss från det jungfruliga idealet idag. Nuförtiden lånar ofta kyrkan ut sina kronor helt gratis, eller så kan man tillverka en egen eller beställa av någon som tillverkar.

-Det tråkigaste som finns är nog det amerikaniserade “Just married-bröllopet”, där alla bröllop är mer eller mindre kopior av varandra. Jag tänker att vi skulle bli rikare som människor om vi lånade av vår egen historia och kanske skapade mer personliga bröllop. Man kan gott snegla på våra egna gamla brudtraditioner.

Kronmakaren

Beskriv dig själv som konstnär.

-Jag gör ofta konst av skräp och återbrukade material. Jag tycker om att skapa kitschigt och glittrigt och lite “over the top”. Just nu inspireras jag av religiösa klosterarbeten från 1400-talets Tyskland, en tradition som man tidigare utövade som en slags meditation. Där har man tänkt överdådigt och sirligt. Det är glitter, pärlor och trådslöjd och en pappersteknik som idag kallas “coiling”. Dessutom används mycket symboler, vilket jag tycker är otroligt spännande.

Britten talar entusiastiskt om medeltidens färgsymbolik: Marias blå färg, som finns i safiren. Den röda rubinen för passionen. Den gröna smaragden för kyskhet. Guldet för paradiset. I kyrkornas relikvarier bar färgerna teologiska budskap. I Brittens händer möter gammal symbolik plast, papper, metalltråd och pärlor i oväntade kombinationer.

-Det är fint med skräp! Och det är härligt att få återbruka material och skapa något nytt av det. Man kan säga att jag har varit i maskopi med min omgivning, som har velat hjälpa till. Min egen mamma har ätit väldigt mycket kaviar för att lämna kaviartuber till mig att återbruka. Jag har fått godispapper och ischokladpapper av både vänner och okända människor. En dag hängde en påse med allehanda skräp på min ytterdörr. Jag vet än idag inte vem som hängde den där. Och det har kommit olika sorters skräp på posten.

På instagram får hon en relation med sina följare, ett community som hjälper till och hejar på.

Vill väcka upptäckarlusten

Hon skapar helst för scen, till exempel folkliga spel eller folkmusik. Hennes uttryck har synts på stora scener – som i Sydney Opera House. Även om hon har lämnat lite handgjorda smycken till museets butik för försäljning, så tillverkar hon vanligtvis inte smycken till försäljning. Hon vill inte låsa sig till att sitta och producera.

Vad vill du att besökaren känna?

-Utställningen har fått sitt namn från en fras ur Höga Visan i Bibeln. Jag tänker att utställningen kanske kan väcka vårkänslor, glädje och inspiration. Men jag vill också att besökaren ska kunna få aha-upplevelser. Vad säger en krona om makt? Vad säger den om värdighet? Jag hoppas på att få väcka en lust att förstå varför pärlor, guld och ädelstenar har burit mening för människor genom sekler. Det vore roligt om besökaren kunde bli nyfiken på att bära krona, upptäckte kronbruden och gjorde henne till sin egen.

Publicerad den 24 april 2026

Hej livet nr 1 2026

Tema:

Hej livet är ett livsfrågemagasin som handlar om livets upp och nedgångar, sådant som vi delar och sådant som kan lätta på bördor och inspirera. Men också om livet i Norrköping i stort och smått. I det här numret får du bland annat möta Sarah Alkin, läsa om Helena som samlar på biljetter, få mer kunskap om Grönland och en praktisk vägledning om vad som behöver hanteras rent praktiskt när någon dör.