Gayrörelsen då och nu

Homosexualitet har alltid varit en del av mänsklighetens historia, men hur samhället har sett på homosexuella har däremot varierat. Sverige har med tiden kommit att bli ett av de bästa länderna i världen för homo-, bi- och transpersoner. -Man märker att människor idag inte alltid vet om den kamp som förts historiskt sett, säger Joakim Johansson, ersättare i RFSL Norrköpings styrelse. Nya generationer föds och därför måste vi fortsätta att berätta.

Gayrörelsen då och nu

Dräktsömnad

Idag ärver många människor en folkdräkt och vill ha den ändrad för att passa egna mått. Eller så vill man komplettera dräkten med några nysydda dräktplagg. Kerstin får många frågor om man får göra som man vill med en dräkt. Om hur man bär dräkten på ett korrekt sätt. Många är rädda för att bära folkdräkt. Det kan vara väldigt laddat. – Jag brukar rekommendera att man sätter sig in i det dräktområdes traditioner där man har sin dräkt ifrån. Men man ska veta att de flesta av folkdräkterna också en gång har blivit ihopplockade och bestämda i en särskild variant av någon. De speglar inte alltid hur det faktiskt har varit. Så vad är rätt och fel? Är det hur det ursprungligen har varit, eller hur man bestämde långt senare under 1900- talet, när man satte ihop folkdräkterna? Vi får också ny kunskap om det ursprungliga dräktbärandet idag, genom forskning.

Dräktsömnad

Glimmande bågar

Matteus kyrka byggdes under slutet av 1800-talet och något decennium senare installerades de ljusbågar som kom att bli till inspiration för kyrkoherde Edvard Evers. Ljusbågarna går längs med valven i taket och är gjorda av munblåst glas. Med åren slocknade lamporna en efter en tills man kände sig tvungen att släcka ner ljusbågarna helt. Man ville inte byta ut de äldre lamporna mot nya och tur var väl det, för idag är de munblåsta glasen bevarade. Under förra året renoverades Matteus kyrka och man väckte då ljusbågarna till liv igen genom att trä moderna LED-lampor igenom slingorna.

Glimmande bågar

Begravningen

Vare sig det är en väntad bortgång, eller inte så finns det alltid en stor förkrossan, säger Cecilia Ehlert Ankarstrand, som är präst och ofta har hand om begravningar i sitt yrke. Hennes roll är att vara med de anhöriga i deras sorgeprocess när det obegripliga har hänt.

Begravningen

Att tala om döden med unga

Katarina Zetterström kurator och Lars Widén kurator och leg psykoterapeut utgör två tredjedelar av barntraumateamet vid Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Tillsammans med psykologen Lena Liedholm arbetar de med att erbjuda krisstöd, stödsamtal, traumabehandling och sorgebearbetning för barn och ungdomar som har eller håller på att förlora en nära anhörig.

Att tala om döden med unga

I tro, hopp och kärlek

Vi har stämt träff med Linda Folebäck i Matteus kyrka, den stora kyrkan mitt i Folkparken, som just nu är stängd för renovering. Med varsam hand har tidigare kulturhistoriska värden återställts i kyrkan. Den har rengjorts, målats invändigt och återfått sin forna glans. Beräknad återöppning sker i mars 2022. -Många av våra kyrkor har funnits i hundratals år och jag tänker ofta på altargångarna när jag går in i en kyrka, säger Linda. Jag tänker på att många generationer av människor har gått där, med så mycket kärlek i tankarna. Där har skett vigslar, vi har burit fram våra barn till dopet och vi har fått ta avsked av våra nära och kära i begravningar. Altargångarna är trampade av tusentals fotsteg innan oss. Kärleken är ett viktigt och ständigt återkommande tema i Bibeln. Vi träffar Linda Folebäck som är församlingsherde i S:t Olofs församling, för att prata om kärlek ur ett teologiskt perspektiv och för att ta reda på vad det innebär att vara församlingsherde i Norrköpings innerstad. För Linda är tro, hopp och kärlek begrepp som går hand i hand. Sammanbundna i varandra och med flytande gränser. Hon menar att tro, hopp och kärlek är tre grundstråk som man kan hitta i Bibeln. Hon ser Jesus som en befriare, som vill öppna våra sinnen mot det stora kärleksfulla, som går utanför oss själva. För Linda är det centralt, både i sin relation till Gud och i relationer med människor, att våga vila i tron på att det finns en ny nåd varje morgon.

I tro, hopp och kärlek
Till toppen