Jag har börjat med en ny helgrutin. Med en podd i lurarna och en sekatör i högsta hugg gör jag någon typ av syssla kopplad till växter. Det kan handla om att ansa pelargoner, klippa bort överblommade blommor på dahlior och rosor eller fixa en helgbukett. Och det kan inte vara vilken podd som helst inte, nej, nej, nej. Det är Röda vita rosen-podden som gäller, där Jenny Strömstedt i rollen som novis och Victoria Skoglund i form av professor, pratar trädgård.

Nu funderar du kanske på vad kopplingen till kärlek är här? Till odling, plantor? Ja, så kan det förvisso vara. Röda vita rosen kategoriseras som en podd om trädgård. Men jag skulle påstå att den handlar om livet. Om kärlek och vänskap. Om att envist ta en och annan smäll men ställa sig upp igen. Om förtröstan. Om hur livet vaknar, frodas och sedan lägger sig till ro igen. Jag skulle säga att Röda vita rosen närmast är en livsfrågepodd. I en trygg och självklar vänskaplighet vågar Jenny och Victoria ge sig in i det som skaver och gör ont. Starksköra vågar de gråta på riktigt inför en nära väns bortgång eller sorgen av att lämna ifrån sig något man har älskat. För att fem minuter senare säga något dråpligt eller rent av ekivokt och drabbas av en fnissattack.

Det är ett varmt och inbjudande systerskap som inte räds att tala om livets upp- och nergångar, som struntar fullständigt i om vad som är fint eller fult att prata om. Och oftast hinner de till och med prata om växter och odling en stund, innan det är dags att avrunda avsnittet. Om ravegräs och tivolirabatter. Om gödsel, jord och mördarsniglar. Stående hållpunkter är läsarfrågor och trädgårdsmästarens kalender.

Du hittar Röda vita rosen där poddar finns (t ex Spotify) och på Facebooksidan Röda vita rosen.

/Malin Singelsö (i zon 2)