Långfredagen förr och nu

Minns du hur långfredagen var när du var liten? Långfredagen är en dag där traditionerna har förändrats mycket under den senaste tiden. Men ända in på 1900-talet bar man gärna svarta kläder och alla affärer hölls stängda. Läs den webbexklusiva artikeln på hejlivet.se om ”Långfredagen förr och nu” och få en inblick i hur det kunde se ut på en långfredagsgudstjänst förr. Vi har lyft fram en traditionell kyrkdräkt från mitten av 1800-talet, som vi har fotograferat i Kullerstad kyrka.

Långfredagen förr och nu

Dräktsömnad

Idag ärver många människor en folkdräkt och vill ha den ändrad för att passa egna mått. Eller så vill man komplettera dräkten med några nysydda dräktplagg. Kerstin får många frågor om man får göra som man vill med en dräkt. Om hur man bär dräkten på ett korrekt sätt. Många är rädda för att bära folkdräkt. Det kan vara väldigt laddat. – Jag brukar rekommendera att man sätter sig in i det dräktområdes traditioner där man har sin dräkt ifrån. Men man ska veta att de flesta av folkdräkterna också en gång har blivit ihopplockade och bestämda i en särskild variant av någon. De speglar inte alltid hur det faktiskt har varit. Så vad är rätt och fel? Är det hur det ursprungligen har varit, eller hur man bestämde långt senare under 1900- talet, när man satte ihop folkdräkterna? Vi får också ny kunskap om det ursprungliga dräktbärandet idag, genom forskning.

Dräktsömnad

Glimmande bågar

Matteus kyrka byggdes under slutet av 1800-talet och något decennium senare installerades de ljusbågar som kom att bli till inspiration för kyrkoherde Edvard Evers. Ljusbågarna går längs med valven i taket och är gjorda av munblåst glas. Med åren slocknade lamporna en efter en tills man kände sig tvungen att släcka ner ljusbågarna helt. Man ville inte byta ut de äldre lamporna mot nya och tur var väl det, för idag är de munblåsta glasen bevarade. Under förra året renoverades Matteus kyrka och man väckte då ljusbågarna till liv igen genom att trä moderna LED-lampor igenom slingorna.

Glimmande bågar

Doppåse återknyter till gammal tradition

De allra flesta är bekanta med den vita dopklänningen. Men det fanns en tid då dopdräkter kunde vara ordentligt färgsprakande. De flesta kyrkor äger flera vita dopklänningar som lånas ut kostnadsfritt vid dop. Nästan utan undantag är de vita, såsom traditionen bjuder sedan dessa slog igenom under 1800-talets första hälft. Men under 1600- och 1700-talen kunde dopdräkterna istället vara ordentligt färgsprakande och rikt utsmyckade. Nu har en dopdräkt som återknyter till tidigare tradition blivit skänkt till S:t Olai kyrka.

Doppåse återknyter till gammal tradition

Nygamla Matteus kyrka

Nu är det dags för den nyrenoverade Matteus kyrka att slå upp portarna för allmänheten. Många fina kulturhistoriska värden har tagits fram och restaurerats. Kyrkan i Folkparken har en numera 130-årig historia på nacken. Den 13 april 1887 lades den första grundstenen och kyrkan stod färdig för invigning i maj år 1892. Dekormålningar har rengjorts och restaurerats och färgsättningen rimmar åter med originalkulörterna. Där det av olika anledningar inte har gått att återställa hela originalmålningarna har “tidsfönster” öppnats upp i form av visningsytor, där man kan blicka rakt in i kyrkans historia.

Nygamla Matteus kyrka

Kronbrud i Vånga 1846

Brudmodet har förändrats genom tiderna. Den vita brudklänningen slog igenom på allvar från mitten av 1800-talet, efter att drottning Victoria av Storbritannien hade gift sig i en krämvit klänning. Hon blev stilbildande för kommande brudar. Den svenska allmogebefolkningen höll dock länge kvar vid sin svarta brudklädsel. Enligt gammal tradition skulle man dessutom pynta bruden rikt. När Nils Månsson Mandelgren reste runt i Sverige ville han fånga in ett traditionellt bruk på landsbygden, som höll på att försvinna. Han tecknade upp mängder av seder och bruk och det är mycket tack vare honom, som vi idag vet så mycket om de äldre svenska traditionerna.

Kronbrud i Vånga 1846

Nattvard i miniatyr

Sockenbuden grundar sig i det som kallades den sjukes smörjelse under den katolska tiden. Då smordes olja på pannan, händerna och fötterna. Ännu tidigare, under medeltiden, utfördes en ännu mer omfattande smörjelse - vanligen av ögon, näsborrar, läppar/mun, händer och fötter. Denna smörjelse var kopplad till de mänskliga sinnena och kroppsdelarna och hade en syndaförlåtande innebörd. Traditionellt tillkallades prästen när en människa låg inför döden.

Nattvard i miniatyr

Hokus pokus filiokus

En av skillnaderna mellan den protestantiska och den katolska läran är också synen på nattvard. I den katolska kyrkan anses att brödet och vinet rent konkret förvandlas till Kristi kropp och blod. I den protestantiska läran firar vi nattvard till åminnelse av Jesus Kristus och räknar med Kristi närvaro vid nattvarden. Svenska kyrkan i Norrköping har många fina nattvardskalker, vissa flera hundra år gamla.

Hokus pokus filiokus
Hej Livets logotyp vit version
Logotyp för Svenska kyrkan i Norrköping

Tankar och tips

Hej Livet ges ut av Svenska kyrkan i Norrköping och ansvarig utgivare är kyrkoherde Katarina Wändahl. Hör gärna av dig med tankar och åsikter om innehållet i tidningen och här på webben eller tipsa om något vi borde skriva om.

Kontaktuppgifter

Håll dig uppdaterad

© Svenska kyrkan i Norrköping | Hantering av personuppgifter

Hemsida av Bishop Media

Till toppen